Systernet

För ovanlighetens skull fick jag här om dagen utöver mina lokala FT-sidor även ge mig an in- och utrikessidan till morgondagen.
   Nu jävlar, tänkte jag, ska jag väga upp alla mjäkiga mysreportage och framkrystade låtsasnyheter som ofta fyller samtliga lokaltidningar, speciellt nu på sommaren.
   Nu ska pensionärarena och familjefädrarna känna att de lever när elvakaffet smyger sig på och tidningen kommer fram. Eller ännu hellre, om de har tid och plats på bordet vid frukosten. Ju förr desto bättre.
   Så jag gav mig ut på jakt i den fullmatade TT-mappen, med siktet inställt på horribla utrikesnyheter.
   Det gick så bra att jag blev tvungen att lämna skrivbordet och gå ut i köket och skämmas lite för att vara en del av den här fläckvis äckelsmutsiga mänskligheten.
   TT rapporterar alltså:

KABUL: President Hamid Karzai har godkänt en omstridd shiamuslimsk lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex.
Shialedare och politiker planerade ursprungligen att få familjelagen godkänd i tysthet, men kvinnliga parlamentarlikern Shinkai Karokhel lusläste paragraferna och slog larm i våras i både internationella och inhemska medier.
– Lagen gav en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exemplevis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel när hon tar emot i hemmet, en elegant villa i centrala Kabul.

Lagen, som enbart gäller shiamuslimer, fick hård kritik. Ett par hundra shiamuslimska kvinnor och feminister demonstrerade i Kabul – och möttes av en aggressiv och mångfalt större motdemonstration, ledd av konservativa shialedare.
USA:s president Barack Obama kallade lagen "gräslig" och somliga Nato-länder hotade dra tillbaka sina trupper om inte lagen skrevs om.
– Jag är tacksam för stödet från omvärlden, säger Shinkai Karokhel, som numera lever under dödshot och skyddas av livvakter.
– Men jag är van vid hot. Det är alla som kämpar för kvinnor rättigheter i Afghanistan, säger hon.
Bråket ledde till att lagen skrevs om. Några av de mest kontroversiella passagerna har strukits, andra har ändrats.
Men inte tillräckligt, enligt människorättsgrupper som läst den modifierade lagen. Exempelvis kan en våldtäktsman slippa straff om han erbjuder sig att gifta sig med sitt offer.

I Kabul spekuleras det om en "hemlig uppgörelse". Personligen sägs president Karzai inte vara förtjust i lagen, men han ska ha godkänt den för att få stöd av konservativa shialedare inför valet i augusti.
Mycket tyder på att så är fallet. Nu när Hamid Karzai inte längre har amerikanernas fulla stöd, behöver han söka stöd i alla läger för att konsolidera sin makt.
I det spelet blir shiakvinnorna ett bondeoffer.

Ja, vad säger man? Jag är ytterst tveksam till den så kallade "familjenlagen" i stort, bara av att ha läst detta, men det där med våldtäktsoffret är nog något av det mest obegripliga jag har hört talas om. Vem i hela helvetet tycker att det vore rimligt att han skulle få komma undan sitt straff? Borde inte blotta tanken på att denna ursäkt till människa, inte bara våldtar en stackars flicka/kvinna, utan sedan också förnedrar henne ytterligare genom att erbjuda sig att spendera resten av sitt liv med henne, borde inte det ge honom ett ännu längre straff? Och som min käre vän Jabock sa, finns det säkert någon lag som säger att kvinnor inte får neka till frierier heller, så då är ju offret i fråga totalt körd. Om hon någonsin kommer över den första våldtäkten, har hon sedan ett helt liv med ytterligare övergrepp framför sig.
   Och om hon på något sätt skulle klara sig undan honom en gång, ja då får hon svältas.

Jag skäms för att jag gnäller på min tillvaro här ibland. Jag har inget att komma med. Inget.

Så, nu har jag fått ur mig det en fjärde gång. Nu till något helt annat; Frank McCourt dog tydligen i söndags, den stackarn. Det tynger mig faktiskt lite, jag skulle gärna velat att han hann skriva något mer innan han stack, men det var väl inte tänkt så. Jag har gått och sneglat på triolgin i hyllan under flera veckor nu och det är kanske dags att plöja den igen. Lovely.

Men det finns det ingen tid för nu. Duscha fort som fan, frukost, väcka Lisa och sedan hinna se kanske tre eps innan det är dags att jobba igen. Mitt liv som sommarvikarie har inte plats för mycket förutom korrektur och kaffe, men jag försöker.

Sleep tight, Frank.