Så var det dags
För lite mer än sex månader satt jag i Ballyglass House och pratade i telefon med Åsa som befann sig i Cappanuke. Hon sa "Systern, nu har jag det" och berättade om huset hennes föräldrar köpt upp av Åsas farmor. "Det är ju där vi ska bo när vi kommer hem!" Och i just den stunden började byggandet av vårt nya hem. Inte rent fysiskt just då, eftersom huset redan fanns där, men allt annat. Vi möblerade, planerade tillställningar, färger, trädgård, brödbak, musik, gästrum och allt annat som kan kopplas samman till ett hem. Lite senare började också själva renoveringen av huset. Golv lades om, tapeter slets ner och tak monterades och målades. När jag för första gången fick se det vid nyår var det, vad ska säga, lite... rörigt och håligt.
Men nu är det andra mer välmående och hela bullar.
Jag vet inte riktigt om jag har en historia om att säga saker och sedan inte genomföra dem, för när jag säger att jag ska flytta till Dalarna verkar de flesta tro att det liksom är något som jag gärna skulle vilja göra, och som kanske är lite på gång, men som inte egentligen kommer att ske. När folk frågar hur det går med det där huset i Dalarna egentligen och jag svarar att jag flyttar snart får jag ofta ett "Jaha, så ni ska verkligen flytta dit?" tillbaks.
Men, nu är det så här att jag och far har burit ner allt jag äger från vindsförrådet på Grönelundsgatan 8 (mina armar och ben kan bevisa att det stämmer...) och packat släpet och mammas stora Volvo. Det är nämligen på riktigt. Stugan i Backen börjar bli bovänlig, och även fast jag bara ska stanna två dagar där den här gången (midsommar = kusten, det förstår vi alla), så är det ändå ett faktum - snart bor jag drygt en mil från Stjärnsund i Dalarnas län, i ett jättefint hus i skogen med min vän Åsa.
Hur det kommer gå vet jag förståss inte alls. Som med mycket annat är det svårt att veta i förhand, och jag erkänner att jag en liten stund övervägde att lyssna på Patrik när han sa "Men...du ska inte stanna några månader till då Systern?" för jag trivs att sova på soffan i storebrors etta, men det där huset har jag väntat på i nästan ett halvår nu. Jag vill gå runt i vårat stora kök och laga mat. Säga att någonting finns på övervåningen eftersom vi kommer bo på två, jag upprepar två våningar. Och sedan elda när det börjar bli höst och kyligt.
Snart, snart har jag halkkörning, en kombo att dela ICA-kort med och ett hem som man inte har sett allt av efter att ha gått sju steg från dörren. Något eget.
Alltså. Snart får ni skicka vykort till Veronica Systern Setterberg, Lerhyttan 15, 77071 Stjärnsund samt boka in en rejäl inflyttningsfest någon gång i augusti.
För i morgon flyttar jag.
Hit.
Men nu är det andra mer välmående och hela bullar.
Jag vet inte riktigt om jag har en historia om att säga saker och sedan inte genomföra dem, för när jag säger att jag ska flytta till Dalarna verkar de flesta tro att det liksom är något som jag gärna skulle vilja göra, och som kanske är lite på gång, men som inte egentligen kommer att ske. När folk frågar hur det går med det där huset i Dalarna egentligen och jag svarar att jag flyttar snart får jag ofta ett "Jaha, så ni ska verkligen flytta dit?" tillbaks.
Men, nu är det så här att jag och far har burit ner allt jag äger från vindsförrådet på Grönelundsgatan 8 (mina armar och ben kan bevisa att det stämmer...) och packat släpet och mammas stora Volvo. Det är nämligen på riktigt. Stugan i Backen börjar bli bovänlig, och även fast jag bara ska stanna två dagar där den här gången (midsommar = kusten, det förstår vi alla), så är det ändå ett faktum - snart bor jag drygt en mil från Stjärnsund i Dalarnas län, i ett jättefint hus i skogen med min vän Åsa.
Hur det kommer gå vet jag förståss inte alls. Som med mycket annat är det svårt att veta i förhand, och jag erkänner att jag en liten stund övervägde att lyssna på Patrik när han sa "Men...du ska inte stanna några månader till då Systern?" för jag trivs att sova på soffan i storebrors etta, men det där huset har jag väntat på i nästan ett halvår nu. Jag vill gå runt i vårat stora kök och laga mat. Säga att någonting finns på övervåningen eftersom vi kommer bo på två, jag upprepar två våningar. Och sedan elda när det börjar bli höst och kyligt.
Snart, snart har jag halkkörning, en kombo att dela ICA-kort med och ett hem som man inte har sett allt av efter att ha gått sju steg från dörren. Något eget.
Alltså. Snart får ni skicka vykort till Veronica Systern Setterberg, Lerhyttan 15, 77071 Stjärnsund samt boka in en rejäl inflyttningsfest någon gång i augusti.
För i morgon flyttar jag.
Hit.
