Systernet

Varken min verklighetsuppfattning eller min förmåga att uppskatta och ta in begreppet tid är någon av mina topp 3 skills, det har jag vetat om hela tiden men nu kommer det igen.
   Det slog mig nämligen att jag om fyra veckor är utan framtid, mer eller mindre. Det vill säga, sommarvikariatet på tidningen tar slut, sommarens festivaler tar slut och sommaren i stort tar slut. Förvisso har det löst sig samtliga gånger när jag befunnit mig i just den här sitsen, saker har löst sig automagiskt, men min karma har svikit mig så brutalt det senaste så jag vågar inte hoppas på något.
   I stället utnyttjade jag lite ledig tid på jobbet i går, mellan en sida om svininfluensan och en innehållandes "kossor", mer information än så hade jag inte, och letade jobb. Det enda Skaraborg har ett erbjuda mig är försäljarjobb som jag aldrig någonsin kommer söka eftersom jag inte är kapabel att hata mig själv så mycket, så jag gick hela vägen och letade i hela Europa.
Som tur var tog det bara några minuter innan jag snubblade på en fullträff.

Verksamhetsbeskrivning: You must tolerate the smell and sight of blood.
Arbetsuppgifter: No slaughter. Mainly meatpacking.

Med ens blev min ljuva bild av ett kulligt och snötäckt Island, givetvis ackompanjerat av Sigur Rós stråkar, något helt annat när fårslaktstouchen kom.
Så jag litar på mitt hjärta och fortsätter tänka att det är till Irland jag ska. Igen.

(Hej arbetsskada, jag ville trycka kortkommandot för att spara när jag skrev det här. För hand, med en blyertspenna i mitt anteckningsblock. Let's go mer kaffe!)