Systernet

Jag sitter i den större av de två gröna sofforna i vardagsrummet, under en filt med macisen i knät, och tittar på 101 Reykjavík för tredje gången. Jag köpte den en på vhs på Willys i Falköping för längesedan, mest för att den handlade om Island. De två första gångerna jag såg den tyckte jag inte riktigt om den. Det gör jag nog inte nu heller, men det känns ändå ganska mysigt.
   Vid den här tiden, om en vecka, sitter jag på KB i Malmö med Mackan och Louise och väntar på att Dungen ska gå på scen och vara långhårig och bra. Tre dygn senare ska jag också gå i Reykjavík och frysa.
    Min väntade arbetslöshet övergick nästan omedelbart till oarbetslöshet och jag kan verkligen inte trivas bättre. En av de bättre stunderna på dagarna är när man kan gå in till gamle Gösta som sitter och myser i arkivet flera timmar i stöten, och bjuda på en kopp kaffe. Då blir han glad. Några gånger i veckan kommer han in på redaktionen, hälsar, lägger käppen och PRO-kepsen på hatthyllan och sätter sig och bläddrar i ett knippe halvt söndervittrade tidningar från 30-talet.
   Och när lediga arbetskamrater kommer till jobbet kvart i tre bara för att vara med och fika känns det ganska trevligt. I dag var det förvisso sista fredagen i månaden vilket betyder vinlotteri och kanske var det mer därför han kom, men ändå.
    Han vann dessutom, Sportstefan, den gamle banditen.

Allt hade varit väldigt bra om jag inte hade pratat med Fredrik för en stund sedan. Det är så svårt att leva ibland.
   Avstånd är inte farliga, bara jävligt tråkiga stod det i en bok förra veckan.
Jag tror att de inte bara är jävligt, jävligt tråkiga, utan dessutom rentav hälsovådliga.

Inbördeskrig. Systern vid fronten.