Systernet

Ge Ulf Lundell en ärlig chans.
Det känns lagom stort och hanterbart.

Annars så.
Nyår. Kalasbra. 45 mil för en fest är lätt värt det om det är en sån fest.
Har blivit lite nykär i Fården sedan rattmuffen kom på plats. Jag kommer aldrig byta bil.
Lisa kommer jättejättesnart, det blir fint som snus.
Några veckor senare ligger jag och puttrar i en jaccuzzi i Reykjavik, kanske ännu bättre.
Fast Dungen därimellan, Dungen!
Sedan är det säkert nästan vår och då blir det förhoppningsvis Prodigy och Dizzee Rascal i England.
Polen någonstans där i krokarna också.
Sen är det sommar, jobb och Arvika, jag tror på den nya campingen.
Och så vidare.

Först ska jag ägna mig helhjärtat åt min arbetslöshet. Den slog mig hårt i ansiktet i eftermiddags, men det gjorde inte speciellt ont. Eller, jag led lite när jag gick och samlade ihop mina tepåsar från köket, plastlådorna från diskmaskinen, raggsockarna under skrivbordet och alla post-it-lappar med bandnamn överallt. Men faktum är att det känns himla skönt att inte ha något att göra på flera veckor. Nästa måndag ska jag tillbaks och hjälpa Johan lite, och en lördag ska jag till Stockholm. Annars har jag verkligen inget inplanerat. Vad jag har är hur många skivor som helst att lyssna på, filmer att se, böcker att läsa, pajer att laga och gud vet hur många saker att tänka på. Dessutom har jag min masterpiece att brodera klart innan jag åker till Lund nästa gång.
Skönt ska det bli, och jag skäms inte över att mysa runt i morgonrock 24/7.


(Haha. Ja, jag känner mig själv och blev inte så förvånad när jag redan vid 20-rycket blev attackrastlös och började leta resor till både London, Kiruna och Berlin. Det var ganska väntat. Nu har jag dock lugnat ner mig. Det blir spännande att se hur jag tacklar det här med ledig tid dagarna i ända. (Eller så ringer Claes på måndag och vill att jag ska jobba, time will tell...))


Kanske är det på tiden att jag ger P2 en ärlig chans också förresten.

Gud, jag kan inte få nog av den här.