Revolutionerande upptäckter
Den senaste veckan har jag känt mig oerhört nöjd med det mesta, men det som kanske märks allra mest är upptäckten jag gjorde på jobbet.
En förmiddag när lunchen tog tid på sig att komma, och jag hade gjort allt som gick att göra för stunden, började jag städa på kontoret som jag för tillfället kallar mitt. Det var papper överallt i högar, kanske 30 block där någon skrivit hastiga anteckningar på max 5 av sidorna, gem och så vidare. I hyllan låg dessutom linsskydd, batteriladdare och 2 uråldriga digitalkameror och samlade damm.
Så jag fixade. Sorterade och slängde. Gick igenom pappershögarna och försökte våga göra mig av med i alla fall några luntor som jag tänkte att ingen någonsin kommer vilja kännas vid i framtiden.
Då hittade jag det.
Pappret med kortkommandon till den då senaste versionen av QuarkXpress, min eviga samarbetspartner 8 timmar om dagen. De flesta kände jag dock redan till, men faktum var att jag lärde mig två nya, två väldigt betytande i min strävan efter att kunna utföra mitt jobb muslöst.
Alltså; äpple+F8 för att gå neråt i verktygslådan, alt+shift+F8 för att gå uppåt. Ytterst användbart då man till exempel ska dra linjer eller göra nya bildblock. Men främst; alt+äpple+Y. Vägen till framgång. Eller snarare, till måttpaletten där man sedan kan tabba sig vidare till både blockbredd, spaltantal och procent på bilder.
Som jag har väntat på den där, sökt men inte funnit. Länge länge.
Ni förstår ju, vilken grej!
Well now.
Eftersom jag har upptäckt att Q har webbradio, har jag övergett P3 helt på jobbet och lyssnar i stället på britter dagarna i ända, med nöje. Lite då och då kommer den här låten, och jag kan inte låta bli att varje gång tänka att jag skulle kunna göra en film enbart för att få ha med stråkpartierna i den här som sundtrack.
Men den dagen kommer väl säkert också. Allt har sin tid.
En förmiddag när lunchen tog tid på sig att komma, och jag hade gjort allt som gick att göra för stunden, började jag städa på kontoret som jag för tillfället kallar mitt. Det var papper överallt i högar, kanske 30 block där någon skrivit hastiga anteckningar på max 5 av sidorna, gem och så vidare. I hyllan låg dessutom linsskydd, batteriladdare och 2 uråldriga digitalkameror och samlade damm.
Så jag fixade. Sorterade och slängde. Gick igenom pappershögarna och försökte våga göra mig av med i alla fall några luntor som jag tänkte att ingen någonsin kommer vilja kännas vid i framtiden.
Då hittade jag det.
Pappret med kortkommandon till den då senaste versionen av QuarkXpress, min eviga samarbetspartner 8 timmar om dagen. De flesta kände jag dock redan till, men faktum var att jag lärde mig två nya, två väldigt betytande i min strävan efter att kunna utföra mitt jobb muslöst.
Alltså; äpple+F8 för att gå neråt i verktygslådan, alt+shift+F8 för att gå uppåt. Ytterst användbart då man till exempel ska dra linjer eller göra nya bildblock. Men främst; alt+äpple+Y. Vägen till framgång. Eller snarare, till måttpaletten där man sedan kan tabba sig vidare till både blockbredd, spaltantal och procent på bilder.
Som jag har väntat på den där, sökt men inte funnit. Länge länge.
Ni förstår ju, vilken grej!
Well now.
Eftersom jag har upptäckt att Q har webbradio, har jag övergett P3 helt på jobbet och lyssnar i stället på britter dagarna i ända, med nöje. Lite då och då kommer den här låten, och jag kan inte låta bli att varje gång tänka att jag skulle kunna göra en film enbart för att få ha med stråkpartierna i den här som sundtrack.
Men den dagen kommer väl säkert också. Allt har sin tid.
Kommentarer
Trackback
