Systernet

Det är sällan jag lyckas med söndagmornarna, men lördagarna är så gott som alltid alldeles ljuvliga.
    Jag trivs oförskämt bra i min randiga pyjamas (som mot alla odds har hållt i drygt två år trots att jag köpte den för högst 12 euro på Penney's i Limerick) och att sitta vid köksbordet bredvid radion som skvalar intellektuella diskussioner via P1.
    I hörnet sprakar det från pannan eftersom jag varit duktig och slängt på mig kappan över pyjamasen och stövlat ut i snön för att hämta mer ved. Jag hittade dessutom både björnbär och hallon i frysen så frukosten blev lite finare än vanligt den också.
    Men nu har klockan blivit halv tolv. Jag har förvisso bytt ut ena hälften av pyjamasen mot ett linne och en kofta, men jag sitter kvar vid köksbordet. Framför mig ligger det senaste och enorma nummret av Re:Public Service som tagit en ny vändning, ökat på formatet betydligt, och nu fokuserar ännu mer på bildreportage. De gigantiska sidorna är fyllda av foton från mexikanska migranter och bara bröst-aktivister, och tidningen täcker halva köksbordet. Minst. På datorn spelar George Brassens och i koppen börjar cappuccinon (i dag med havremjölk! Inte helt tokigt) svalna och ta slut.
    Men det gör så lite.
    Det är ingen brådska.
    Om en stund ska jag ge mig an en linsgryta och broderiet som börjar bli klart. Senare ikväll väntar en irländsk afton med både stew och livemusik och fram tills dess tänker jag nog glida runt i pyjamasbyxor och ulltofflor.