Systernet

En dag satt jag och Karin och tyckte att det vore roligt med en hobby här i livet. Hon nämnde att hon provat en del saker, bland annat handarbete, men tappat tålamodet efter ett tag.
Eftersom jag knappt gör annat än lagar mat och myser med min dator efter jobbet så kände jag att nu var det verkligen dags.
    Jag nappade på broderi.
    Efter att ha inhandlat tyg (kallas det inte nåt annat?), nål och garn tog det mig en vecka att färdigställa den här, som jag sedan skickade iväg till min kära vän Trulz som en gåva.


Det gick relativt smärtfitt och blev snudd på identiskt med mönstret, så nu tänkte jag ta det hela ett steg vidare.
    Alltså: En disponibel arbetsyta på 65 gånger 80 centimeter, vilket motsvarar ungefär 285 korsstygn på bredden, 12 färger och ett ganska halvtaffligt mönster som jag pillade ihop med hjälp av en illsnygg illustration och photoshop, som är fyra A3 stort.

    Heh.

Ett steg vidare är ta mig tusan en underdrift; I say PUSH IT TO THE LIMIT!
    Dock har jag svårt att lova att den kommer bli klar till jul som önskat, men jag ska kämpa. Eftersom jag börjar bli krasslig tänker jag spendera helgen hemma i huset med vad jag hoppas blir ett marathonbroderi utan dess like.

Först bär det dock iväg till Stockholm i morgon, för att se Mark Lanegan och Isobel Campbell tillsammans med Trulz. Vilken fröjd! Som uppvärmning tänkte vi smaka chokladglöggen som tydligen är det senaste. Oh yea!