Beviset på att det faktiskt var bättre förr
Jag kan klaga hur mycket som helst på kvällstidningarna, men i dag tänker jag låta bli helt och i stället rikta all uppmärksamhet åt en liten, liten annons som gick att finna i Skara Tidningen lördagen den 4 september 1926.
Offentlig ursäkt
Det ärekränkande rykte som jag om Sigrid och Gunnar Johansson, Tråvad, utspritt förklarar jag härmed sakna all grund och har endast varit osant förtal.
Långgården, Vara, 1 aug 1926
Karl Jonsson
Är det inte helt fantastiskt? Tänk att stackars Karl gick där hemma i farstun på Långgården, i sina stickade sockar, kanske kliade sig i skägget, puffade på sin pipa. Bittert ångrade han dessa falska rykten han spridit ut om bröderna Johansson (synd att det inte står exakt vad han hittade på, det skulle man velat veta). Sedan vann samvetet, och gubben släpade sig iväg till självaste tidningsredaktionen i staden och betalade antagligen till och med ett öre eller två för att få be om ursäkt, offentligt.
Om det är något jag ska bli i framtiden så är det kanske bakåtsträvare.
Jabock har inte vaknat än och i väntan på att klockan ska bli lagom lunch lyssnar jag på Miles Davis och stickar lite på den oändliga koftan. Jag vill inte riktigt erkänna för mig själv att jag också, egentligen är ganska bitter. Snart åker jag till min sista dag på det här vikariatet. Igen. Sen är jag arbetslös, igen.
Innan jag åker ska jag i alla fall ha hunnit skicka iväg ett mejl, och det kanske kan vara en liten tröst ändå. Då kan jag känna att jag försökt lite i alla fall.
Men när jag sedan kommer hem efter jobbet ikväll väntar Jabock, Colbas, rödvin och vinyler. Det blir perfekt. Och i morgon ska det på ett eller annat sätt bli spelning i Husqvarna, finally!
Jag har varken tid eller ork att vara bitter.
Offentlig ursäkt
Det ärekränkande rykte som jag om Sigrid och Gunnar Johansson, Tråvad, utspritt förklarar jag härmed sakna all grund och har endast varit osant förtal.
Långgården, Vara, 1 aug 1926
Karl Jonsson
Är det inte helt fantastiskt? Tänk att stackars Karl gick där hemma i farstun på Långgården, i sina stickade sockar, kanske kliade sig i skägget, puffade på sin pipa. Bittert ångrade han dessa falska rykten han spridit ut om bröderna Johansson (synd att det inte står exakt vad han hittade på, det skulle man velat veta). Sedan vann samvetet, och gubben släpade sig iväg till självaste tidningsredaktionen i staden och betalade antagligen till och med ett öre eller två för att få be om ursäkt, offentligt.
Om det är något jag ska bli i framtiden så är det kanske bakåtsträvare.
Jabock har inte vaknat än och i väntan på att klockan ska bli lagom lunch lyssnar jag på Miles Davis och stickar lite på den oändliga koftan. Jag vill inte riktigt erkänna för mig själv att jag också, egentligen är ganska bitter. Snart åker jag till min sista dag på det här vikariatet. Igen. Sen är jag arbetslös, igen.
Innan jag åker ska jag i alla fall ha hunnit skicka iväg ett mejl, och det kanske kan vara en liten tröst ändå. Då kan jag känna att jag försökt lite i alla fall.
Men när jag sedan kommer hem efter jobbet ikväll väntar Jabock, Colbas, rödvin och vinyler. Det blir perfekt. Och i morgon ska det på ett eller annat sätt bli spelning i Husqvarna, finally!
Jag har varken tid eller ork att vara bitter.
Vårt bidrag till att helgens BNP:n steg drastiskt
Fredrik, när vi kliver in i bilen och lämnar Tidaholm:
Nu har alla handlat något! Jag har köpt kaffe, du har köpt garn och Jos har köpt kläder.
Det går bra för Tidaholm i helgen!
Det gjorde det sannerligen. Så billigt garn har jag inte sett sedan kriget! Så fort den tredje kjolen är klar och farmor vart här med tjockare stickor, tänker jag levla och försöka mig på en svinstor kofta. Blir gött.
Som så många gånger förr slår det mig att jag om ungefär fyra dagar återigen är arbetslös. Det brukar vara knäckande, och det är det väl nu också, men eftersom det har löst sig så många gånger vågar jag nästan hoppas på att det kommer göra det nu också. På måndag eller så. Jag har förvisso letat lite jobb det senaste, utan någon vidare framgång, så helt slapp är jag inte.
Men det är helt enkelt för härligt för att tänka på pengar och sysselsättning och sånt nu. Jag har fullt upp med en ny inneboende, en hemkommen hane, ett andra nummer av tidningen, stickningen, helgplaner i flera veckor och så vidare.
Dit det bär, dit bär det.
Jag har kantareller i frysen och skorpor i skåpet, så jag klarar mig alltid.
Nu har alla handlat något! Jag har köpt kaffe, du har köpt garn och Jos har köpt kläder.
Det går bra för Tidaholm i helgen!
Det gjorde det sannerligen. Så billigt garn har jag inte sett sedan kriget! Så fort den tredje kjolen är klar och farmor vart här med tjockare stickor, tänker jag levla och försöka mig på en svinstor kofta. Blir gött.
Som så många gånger förr slår det mig att jag om ungefär fyra dagar återigen är arbetslös. Det brukar vara knäckande, och det är det väl nu också, men eftersom det har löst sig så många gånger vågar jag nästan hoppas på att det kommer göra det nu också. På måndag eller så. Jag har förvisso letat lite jobb det senaste, utan någon vidare framgång, så helt slapp är jag inte.
Men det är helt enkelt för härligt för att tänka på pengar och sysselsättning och sånt nu. Jag har fullt upp med en ny inneboende, en hemkommen hane, ett andra nummer av tidningen, stickningen, helgplaner i flera veckor och så vidare.
Dit det bär, dit bär det.
Jag har kantareller i frysen och skorpor i skåpet, så jag klarar mig alltid.
