Officiellt mellan två jobb
Jag hämtade min diskade matlåda i lunchrummet, slängde mina sista sidscheman för kvällens 6 tidningar, puttade in QOTSA's Songs for the deaf i bilstereon och kände mig lite som en klyscha när jag tittade på Dalarnas Tidningar-loggan i backspegeln när jag körde ut från parkeringen strax efter midnatt.
Ett och ett halvt år med många nya lärdomar, jättefina kollegor och sjukt bra erfarenhet. Jag är oerhört nöjd och glad att jag fick vara en av många vikarier på tidningen och bla bla bla.
Men goddamn, the satisfaction.
Ett och ett halvt år med många nya lärdomar, jättefina kollegor och sjukt bra erfarenhet. Jag är oerhört nöjd och glad att jag fick vara en av många vikarier på tidningen och bla bla bla.
Men goddamn, the satisfaction.
You cant throw a dead cat in Ireland without hitting a Sean
Viktigaste punkten på min to do-lista idag:
– dagdrömma
check.
Förutom det hann jag dessutom sova som en gud innan jag blev väckt av Åsa kom in och pussade på mig och sedan fortsätta att sova några timmar till, hämta mer lådor att flytta saker i (en vecka kvar!), springa, grilla, läsa, skriva och bränna mig lite lätt på vänsterarmen. Ljuvliga, ljuvliga väder!
Nu är klockan redan söndag vilket betyder mitt sista arbetspass på Dalarnas Tidningar om några timmar. Mina förhoppningar är att det ska bli en relativt lugn kväll utan döda kroppar, trafikolyckor och annan skit, men tyvärr kan man aldrig veta.
En ljuvlig känsla slog mig i ansiktet förut när jag trampade hemåt i kvällssolen; att jag inte riktigt minns senaste jag mådde så här fantastiskt bra. Och det fina är att jag den senaste tiden kommit fram till samma sak i princip varenda dag.
Ännu bättre är det dessutom att jag förhoppningsvis snart somnar. Vaknar. Och sedan börjar det om igen.
Life is good.
– dagdrömma
check.
Förutom det hann jag dessutom sova som en gud innan jag blev väckt av Åsa kom in och pussade på mig och sedan fortsätta att sova några timmar till, hämta mer lådor att flytta saker i (en vecka kvar!), springa, grilla, läsa, skriva och bränna mig lite lätt på vänsterarmen. Ljuvliga, ljuvliga väder!
Nu är klockan redan söndag vilket betyder mitt sista arbetspass på Dalarnas Tidningar om några timmar. Mina förhoppningar är att det ska bli en relativt lugn kväll utan döda kroppar, trafikolyckor och annan skit, men tyvärr kan man aldrig veta.
En ljuvlig känsla slog mig i ansiktet förut när jag trampade hemåt i kvällssolen; att jag inte riktigt minns senaste jag mådde så här fantastiskt bra. Och det fina är att jag den senaste tiden kommit fram till samma sak i princip varenda dag.
Ännu bättre är det dessutom att jag förhoppningsvis snart somnar. Vaknar. Och sedan börjar det om igen.
Life is good.
SKTFM
När jag går hemma och fixar om dagarna lyssnar jag gärna på Rantradio vilket gör att jag har Sean Kennedys höga och hetsiga röst i bakgrunden ganska många timmar av min vakna tid. Det har blivit något av en vana, en del av hemmakänslan, vilket när jag tänker på det kan verka lite skrämmande.
Men herregud, en sådan man. Jag får inte nog av honom eller Cimmerian och vetskapen om att de inte tänker sluta leverera infotainment till mig varje vecka är glädjande.
Jag inväntar just nu dessutom rätt tillfälle för att lyssna igenom hans ljudbok, Tales from the Afternow (antagligen det bästa som någonsin gjorts, alla genrer) ännu en gång, men jag vet att det blir så fantastiskt bra så jag försöker hålla ut lite lite till.
And oh, its free.
Men herregud, en sådan man. Jag får inte nog av honom eller Cimmerian och vetskapen om att de inte tänker sluta leverera infotainment till mig varje vecka är glädjande.
Jag inväntar just nu dessutom rätt tillfälle för att lyssna igenom hans ljudbok, Tales from the Afternow (antagligen det bästa som någonsin gjorts, alla genrer) ännu en gång, men jag vet att det blir så fantastiskt bra så jag försöker hålla ut lite lite till.
And oh, its free.
Fortarande nykär, en till!
Jag blev nykär här om dagen
Mmm, medier
Det är fint när man får möjligheten att välja. Antingen kan man läsa på Aftonbladets Wendelasida, där de berättar att tv:n är den bästa samlingspunkten för familjen och låtsats att det är en positiv grej.
En stressig vardag gör det svårt för familjen att umgås alla tillsammans. Det svarar en av tio familjer i en ny undersökning, där sammanlagt tusen familjer deltagit. En av tio svarar också att stunderna framför tv:n är de enda gångerna de gör något ihop – och över hälften, 55 procent, tycker dessutom att det är bästa sättet att få koll på varandra.
(Två som funderinger bara: gör något ihop? Tv-tittande är väl hyfsat passivt, om det inte är bingolotto, eller? Och få koll på varandra. Say what?)
Eller så kan man läsa om hur tv:n funkar lite som hypnos, fast effektivare, på Natural News.
Under hypnosis we become more open to the suggestions of the practitioner and this happens as we are asked to refrain from being critical and relaxed. As we do this, the frontal lobe in our brain alters becoming less connected with the brain so that we switch off. Hypnosis effectively causes a change in the brain so that we use the right side of our brain. What we switch off is the left side used for critical thinking. While hypnosis may be considered an extreme or unusual solution to certain conditions, it only takes 30 seconds for us to be in a similar state when we switch on the television.
Jag älskar livet nästan lika mycket som internet i dag. Och jag lever fortfarande på lyckan från helgens fest och umgänge. 19 dagar kvar.
And so it begins...
Nu vet vem det nu är vad som väntar honom/henne i alla fall. Och jag väntar med spänning på hur det ska gå, och kan inte riktigt låta bli att undra hur lång tid det kommer ta för dennes fildelande kamrater att samla ihop till skadeståndet om det blir en fällande dom. Min gissning är att det går undan.
Hej Ipred!
Man skulle ju kunna önska att det fanns en mening med att Ipred-lagen började gälla den första april av alla dagar på året, men det verkar inte vara så bra.
Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det dröjer innan någon får ett kravbrev, och hur det går vidare därifrån.
Förhoppningsvis inser skivbolagsråttorna så tidigt som efter första caset att det inte är en hållbar metod, och skippar hela skiten direkt.
Eller så fortsätter de att dra in pengar och är nöjda över det.
Idag är det i alla fall vår på riktigt och jag ska fira med världens längsta promenad. Sedan ska det bakas och lagas! Rödbetor är min nya favorit tydligen. Sjukt gott, och så billigt!
Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det dröjer innan någon får ett kravbrev, och hur det går vidare därifrån.
Förhoppningsvis inser skivbolagsråttorna så tidigt som efter första caset att det inte är en hållbar metod, och skippar hela skiten direkt.
Eller så fortsätter de att dra in pengar och är nöjda över det.
Idag är det i alla fall vår på riktigt och jag ska fira med världens längsta promenad. Sedan ska det bakas och lagas! Rödbetor är min nya favorit tydligen. Sjukt gott, och så billigt!
