En vän till ett hjärta
För en liten tid sedan kom jag och mormor fram till att det var dags att ses igen.
Trots hennes tajta schema med utflykter, utställningar, middag med kungaparet (ja, och 1500 andra...) och så vidare, kom vi ändå fram till ett datum då vi kunde träffas.
Efter lite kämpande med internetbanken var tågbiljetterna slutligen klara och vi hade planerat vår tid tillsammans.
Men några dagar innan jag skulle ta tåget till Stockholm hamnade mormors puls lite efter och la sig på ungefär hälften så snabb rytm som den skulle och mormor fick göra en liten utflykt till Danderyds sjukhus.
När jag rinde till hennes rumstelefon var hon pigg, men lite bekymrad över att alla hennes planer kanske inte skulle hinnas med. Hon har väl inte tid att ligga på sjukhuset heller? Nej. Dessutom var hon lite ängslig över pacemakern som läkaren pratade om att ge henne inom några veckor så att pulsen skulle sköta sig.
Två dagar senare ringde jag igen för att kolla hur det var med henne. Hon svarar, lite dåsigt, men lugnt:
"Hej min vän! Nu har jag fått en ny vän, alldeles intill hjärtat."
Pacemakern kom lite tidigare än planerat, men mormor är inte den som suckar för det och tror att hon blivit för gammal. Förvisso fick hon låta några vänner gå på kungamiddagen istället för att gå själv, och vi kommer inte ta någon tur i Vaxholm på söndag, men istället får hon själv en liten nystart, och hennes hjärta ett nytt sälskap. Det kommer att hänga med henne när hon far i väg på äventyr till USA, Skövde eller Fjärilshuset.
Min mormor är den hurtigaste och modernaste 80plus...eller förlåt, 100minus-åring jag känner till. Hon kör sin lilla bil till operan som hon köpt biljetter till på internet, håller workshops, studerar på universitetet och reser hejvilt.
Min mormor - made of steal.
Trots hennes tajta schema med utflykter, utställningar, middag med kungaparet (ja, och 1500 andra...) och så vidare, kom vi ändå fram till ett datum då vi kunde träffas.
Efter lite kämpande med internetbanken var tågbiljetterna slutligen klara och vi hade planerat vår tid tillsammans.
Men några dagar innan jag skulle ta tåget till Stockholm hamnade mormors puls lite efter och la sig på ungefär hälften så snabb rytm som den skulle och mormor fick göra en liten utflykt till Danderyds sjukhus.
När jag rinde till hennes rumstelefon var hon pigg, men lite bekymrad över att alla hennes planer kanske inte skulle hinnas med. Hon har väl inte tid att ligga på sjukhuset heller? Nej. Dessutom var hon lite ängslig över pacemakern som läkaren pratade om att ge henne inom några veckor så att pulsen skulle sköta sig.
Två dagar senare ringde jag igen för att kolla hur det var med henne. Hon svarar, lite dåsigt, men lugnt:
"Hej min vän! Nu har jag fått en ny vän, alldeles intill hjärtat."
Pacemakern kom lite tidigare än planerat, men mormor är inte den som suckar för det och tror att hon blivit för gammal. Förvisso fick hon låta några vänner gå på kungamiddagen istället för att gå själv, och vi kommer inte ta någon tur i Vaxholm på söndag, men istället får hon själv en liten nystart, och hennes hjärta ett nytt sälskap. Det kommer att hänga med henne när hon far i väg på äventyr till USA, Skövde eller Fjärilshuset.
Min mormor är den hurtigaste och modernaste 80plus...eller förlåt, 100minus-åring jag känner till. Hon kör sin lilla bil till operan som hon köpt biljetter till på internet, håller workshops, studerar på universitetet och reser hejvilt.
Min mormor - made of steal.
Kommentarer
Trackback
