Systernet

(Eller som Hans på Herrgården så festligt döpt om mig till, Veronissa. (Även upphovsmannen till ordvitsen "sysselSetterberg".))

Den tionde juli flyttade jag nämligen in i mitt och Åsas hus.
    Känslan av att montera upp min egna säng i min del av sovrummet, och att sedan sova i den för första gången på nästan ett år, var obeskrivligt behaglig. Madrassen var så mjuk, och låg inte på golvet, lakanen var mina och täcket var det rätta.
    Att sedan också få äta frukost och dricka kaffe bryggt tillsammans med min kära Emer i solskenet på trappen var också en höjdare.
    Nu har jag ett hem igen.

Fast det går ju ändå inte att låta bli att säga att jag ska "hem till Falköping".
    Det var inte alls längesedan jag var här sist, men det är så skönt att få komma hit. Som sagt, en av många bra saker med att åka bort är att man kan komma tillbaks. Alla är glada och allt är som vanligt.

Jag firade min 20års-dag först på torsdagen med Patrik, mamma, Toffe och ett helt bord med sushi (nu kan jag laga det enkelt och elegant, på egen hand och på hyfsat kort tid!). Sedan på lördagen var det släktkalas i Dalen med de på pappas sida. Vi åt gott, spelade lite kubb och insåg att jag helt klart var bäst på att skjuta med luftgevären.        
    Därefter bar det av till Uffes nya, stora och möblerade lägenhet för fest med alla vännerna.

Nu sitter jag i Patriks lägenhet och ska försöka packa ihop mina presenter på något rimligt sätt, dricka lite te och titta på ett avsnitt av Planet Earth tills det är dags att sova. Imorgon går tåget tillbaks till Dalarna och jag ska måla klart köksluckorna och klistra bambu på garderobsdörrarna.

Så här på kvällskvisten kan jag också dela med mig med ett litet musiktips som från början kommer från Marianne, nämligen Georges Brassens. Jag förstår inte ett ord vad han säger, men det låter allmänt som en fransk Cornelis.         På.

Tack, alla släktingar, alla kära vänner och världens bästa bror för en fantastiskt bra helg och många fina presenter!