Systernet

Allright, jag är lite sen med uppdateringen eftersom vi kom tillbaks från Kilkenny så tidigt som i måndags. Men jag har all anledning.
En inte så himla lång historia lite kortare: frös som ett djur hela måndagen, låg i min säng och hade ont i halsen tisdag och onsdag, åkte till läkaren och fick medicin för halsfluss och har sedan varit vaken och väl fungernade i två dagar.

Mina mandlar ser inte längre ut som något utomgjordiskt som...håller på att koka...eh och febern har lagt sig, dock har det börja göra ont i öronen, men jag har ryckt upp mig och hittat tillbaks till bloggen. Here it goes!

Efter min ensamma dag på lördagen sov jag ganska okej till söndagen då jag gick upp vid nio för att påbörja min promenad till staden redan 9:30am. Det gick fint, jag traskade i rask takt oavbrutet i 1 timma och 40 minuter innan jag nådde busstationen och hittade sedan Åsa lagom i tid tills bussen skulle avgå till Clonmel där vi skulle byta. På väg dit var vi båda ganska åksjuka och halvsovande, men kom ändå fram till att kinesiskt skulle vara trevligt till middag i Kilkenny på kvällen. Genom många dimmiga dalar nådde vi tillslut samhället Clonmel och gick där av bussen. I stationshuset fanns det, enligt en skylt, "Café EXPRESS 2000". Det var ungefär lika stängt som namnet var töntigt. Men, tvärs över gatan såg vi istället Pagan Garden, kinarestaurang! Med 1 timma och 40 minuter tills nästa avgång tänkte vi att en lunch kunde vara på sin plats. (Och herre, den var god, och helt sanslöst billig.)

Anledningen till att vi åkte till Kilkenny från första början var för att det är där St Patrick's day kommer firas i mars, och vi ville helt enkelt kolla in staden innan vi åker dit med våra 7 vänner från Sverige. Grejen var ju att vi skulle vart i Dublin från början, men där fanns det ju inte ett enda hostel ledigt, så jag och Åsa chansade och bokade det enda vi hittade som hade lediga sängar för helgen. Och ja, det råkade ligga i Kilkenny.
Så där satt vi, i hiphopbussen (den kunde inte riktigt den där grejen med att niga vid stoppen, utan pumpade mer upp och ner som dom gör i musikvideorna, ni vet) som hade tidernas underhållning på tv, och väntade på att det fantastiska Kilkenny skulle uppenbara sig. Tidtabellen hade sagt att vi skulle vara framme 15:35 och halv fyra var vi mitt ute på landet. Vårt hopp började brista en aning, var det så att vi hade bokat plats åt oss och våra vänner, en hel helg, i en liten by på landet med en pub och en bensinmack?
Det visade sig dock snart att bussen var sen, för snart körde vi in i det riktiga Kilkenny (ett tag var vi utan hopp att vi trodde att Kilkenny skulle bli en fantastisk stad så småning om, att den helt enkelt inte var byggd än) och möttes av gator och liv.
Tack vare internet (god bless!) hade jag också kommit i kontakt med en anna svensk au pair vid namn Sofie, som så vänligt erbjudit sig att hämta oss på stationen med sin alldeles egna bil. Så väl framme hälsade vi på Sofie och gav oss iväg på äventyr!

Äventyret gick ner till Dunnes Stores parkeringen, heh, och fortsatte sedan till fots. Sofie visade oss huvudgatorna, shoppingcentrat, slottet, några pubar och restauranger och gav oss all fakta vi behöver. (Otroligt påläst tjej där!)

Eftersom vi skulle ut och äta och testa publivet senare på kvällen ville Sofie åka hem med sin bil först, och vi tog tillfället i akt och gav oss ut på landsbygden för att göra henne sällskap.
I en rad av kanske 5 hus var deras det allra minsta som knappt syndes bakom häcken, men ack så bedårande. Ännu bättre var att Sofie bodde i en trailer i trädgården! En sån fantastisk liten trailer dessutom! Underbart mysig med två stora soffor och tv i det första rummet, sedan ett litet kök, ett badrum, ett gästrum och ett tjusigt sovrum. Om jag någon gång blir rik ska jag lätt skaffa mig en trailer någonstans, kanske i Spanien...mm.

Anyways, vi tog en taxi tillbaks till stan och gick sedan på jakt efter mat. Vi åt på en klassisk och old fashioned bar och gick sedan vidare till pubarna runtomkring. Till slut hamnade vi på något vi från början var en fritidsgård, men som bara visade sig vara ett kasst ställe med alldeles för hög musik.
Klockan hade blivit tolv, och på söndagar är det visst tiden då pubarna stänger. Så vi traskade runt och funderade på om vi var hungriga eller om vi skulle lägga oss. Så gick vi förbi Dunnes Stores och då var det ju uppenbart.
Jag kan berätta för er att Dunnes Stores är en jättestor kedja här på Irland. De har matvaror, kläder, möbler och allt möjligt. Lite som Robin Hood eller Coop antar jag. Alltiallo liksom. Men det allra bästa är att de har några affärer som är öppna dygnet runt, vilket innebär att man kan gå och nattshoppa.
Vilket vi gjorde.
Pringles chips med salt och vinäger-smak blv det den här gången. Vi tyckte också att en soffa borde provsittas medan vi smakade på chipsen, samt att barnkläderna kunde få sig ytterligare en titt.
Så nu har vi gjort det också!

En liten stund senare hittade vi en taxi åt Sofie och blev själv avsläppta precis vid hostel-dörren och gick och lade oss. Sen kan jag chansa på att det gick en eller två timmar innan jag vaknade av att jag höll på att frysa sönder. Med jeans och två täcken över mig låg jag sedan och huttrade resten av natten och trodde att slutet var nära.
Måndagen spenderas med att slöfika på diverse fik och vänta på bussen. Jag tog av mig jackan när jag satt hemma i min säng.

Det var ju helt klart en flopp att jag blev toksjuk på vår lilla resa, men förövrigt så var det jättebra. Kilkenny var jättefint och St Patrick's day kommer bli sanslöst trevligt.
Dessutom fick vi ju en ny vän! (Hej Sofie!)