The times they are changing
Humöret är dock alldeles utmärkt!
Dagen började med att jag sov länge och väl, alltså ungefär till nio, innan jag gick upp för att ta mig ett bad. När jag piggnat till gick jag ner till första våningen och möttes av en fortfarande krokig Eunice (hon skadade ryggen i onsdags och kan fortfarande inte stå rakt) som höll på att smöra säkert tusen mackor. "I've got catering today, for 100 people..."
Även fast jag skulle kunna sagt "Nej, jag är ledig, jag ska gå ut" så stannade jag där nere, tog en kopp kaffe eller två och hjälpte till där det behövdes; hämtade brickor till bröden, flyttade dem när de blev fulla, hämtade sallad och skalade ägg. Eunice mor Ethna kom ganska snart och hjälpte till hon också. En...ja, bedårande är nog rätt ord... kvinna. Hur trevlig som helst och dessutom en utomordentlig kock hon också.
Strax därefter kom också Anne och Valerie, två av Eunice's vänner för att hjälpa till. Edmund och Rosie var redan iväg för att göra i ordning för maten där den skulle serveras lite senare.De är fantastiska allihop faktiskt. Pratglada. När det inte fanns något för mig att göra satt jag bara där och lyssnade på deras mysiga dialket. Även om jag inte uppfattar eller förstår precis allt så är det hur fint som helst.
Anywas. Efter ännu en kopp kaffe (koffeinfritt är det nya) återgick jag till den stora dubbelsängen på mitt rum och låg och läste i några timmar. Johan Hilton är en riktig snajdare, vill jag lova, läs No tears for queers och bli förbannad över Westboro Baptist Church, Misantropiska Lucifer Orden och andra galningar. Ett hett tips.
Strax innan tre åt vi lunch, Ethna hade lagat lamm, men Michael och Jerome kunde knappt sitta still. Klockan tre var det nämligen final. Hurling, en irländsk sport som är en märklig blandning av många sporter. De springer runt, i lag då, på något som liknar en fotbollsplan, har en liten boll som de antingen kastar, sparkar eller skjuter iväg med träklubbor/racket av märklig form. Men viktigt var det i alla fall! Cork mot Kilkenny. Det var något delade meningar i familjen om vem som skulle vinna.Ett tag försökte jag titta på matchen men inte så oväntat intresserade det mig inte alls så jag fortsatte att läsa om mord.
Senare på kvällen gick jag ut för att ta en promenad i Dungarvan. Antagligen är det inte så konstigt att jag inte tyckt om staden hittills, inte minst efter igår då det regnade på mig när irrade runt på jakt efter busshållplatsen. Men idag var det sol, bara några få moln och herregud, det är hur fint som helst! Tog några bilder på fälten som omringar alltihop, men det är ju såklart en helt annak vy på riktigt. Särskilt när molnen lämnar skuggor över de gröna områdena. Ah. Tillsammans med hamnen är det inte så tokigt heller, ni ska få se.
Gatorna är små, ganska trånga, fullproppade med små affärer, pubar och restauranger. Någon dag ska jag hitta ett favoritställe att dricka kaffe på, tror jag. De behövs.
Så det är good news idag alltså. Inget har gått snett och jag har till och med uppskattat min omgivning. Eunice har rekommenderat en film som jag ska se någon kväll också, på bion. Det blir bra. Plus att hon bestämt sig för att inte åka till Dublin imorgon som de var bestämt. Hon skulle vara med i irländska TV3 tror jag, stanna till tisdagen. Men eftersom hon har ont och ser ut som något slags S när hon står upp ska hon alltså stanna hemma. Skönt. Dessutom är det bara en bokning i morgon så förhoppningsvis blir det ganska lugnt.
Nu ska jag gå ner till kontoret och fixa upp bilder åt er. Jag har nämligen tagit mitt förnuft till fånga och börjat skriva på laptopen uppe på mitt rum, så att jag kan använda å, ä och ö. Det blir så mycket lättare då. Så se och njut! Den sista bilden är enbart till för farmor, Lena, Therese och Mona. Jag tänker på er också!
(Kollade precis mejlen och sog att det var nytt bode fron pappa, Svenne, Lena och farmor och farfar! Far, du er en hejjare po att mejla, hoppas internetbanken gor lika bra for dig! Det er jetteskont att ha er "her", allihop.)
Aha! Tusan vad gott att höra!
Där finns ju allt man kan önska sej.... (Bertil 10)
öh ja kram
Hej!
Vad oerhört skönt att höra att du trivs lite bättre nu! Hoppas att det håller i sig :)
Det roligaste du har skrivit hittills måste vara: "Ett tag försökte jag titta på matchen men inte så oväntat intresserade det mig inte alls så jag fortsatte att läsa om mord."
Klockrent!
Kramar
Lolita.
Mm, fina bilder. Dungarvan verkar le mot dig! Kram.
Underbart att läsa din text veronica!Du borde skriva en bok! Skönt att du trivs bättre och att du inte gav upp. Fotboll och fysika aktiviteter med dessa smågrabbar ungarna gör susen tror jag. Att vara ute minimerar bråk. Skattjakt med kartor är ju också spännande..go for it!
Hey Sys!
Tänkte mest säga att jag tänker på dig! Skönt att läsa att allt ordnat upp sig. Ge aldrig upp! Nu ligger din blogg prenumererad, så skriv ofta!
/Frödda