Systernet

Po kvellarna innan skoldagar ska jag gora i ordning pojkarnas lunchboxar till morgondagen, samt legga fram deras uniformer so att allt gor smidigt po morgonen. Igor gjorde jag klart allt vid 18 nogonstans, sa till Eunice att jag hade kirrat allt och gick sedan upp po mitt rum och stannade der tills jag gick upp i morse. No wait, gick ner och hemtade ett eppla runt 21:30. Fler vinflaskor hade korkats upp...
Anywas, det var skitsmidigt att jag gjorde klart for henne att jag gjortk lart mina uppgifter och gick upp so tidigt, det har jag inte gjort de andra dagarna utan holt mig her nere ifall jag skulle behova gora nogonting. MEN det var inte det jag skulle sega fron borjan.
Imorses, efter att pojkarna hade klett po sig i sekert 20 minuter, kom Michael (7 or, storst) ner utan sin roda troja. Eunice sa att jag skulle plocka fram en ny. Han ville inte ha den jag plockat fram ot honom.
Anledning? "He looked like a girl."

Och jag vill bara popeka att trojorna er roda och ser exakt likadana ut. Jerome hade sin po sig som vanligt och det var inget promblem.
Jesus.

Men nu er det onsdag och bara nogra dagar kvar till sondag. Jag moste sega att det har gott alldeles utmerkt sedan jag beslutade att oka herifron. Har skott alla uppgifter bra som tusan. Igor var jag sjelv nogra timmar och lyckades ta emot mat fron Super Value, ta emot och lemna sengkleder till tvettkillen som kom, svara i telifonen sekert 3 gonger, steda, forbereda lunchen och gud vet vad. Alltso innan barnen kom hem fron skolan. Power to the sister! Po eftermiddagen fixade jag, sjelv, mat till barnen samtidigt som jag spelade fotboll med dem, ungefer. Sen gick jag som sagt upp och leste.
Idag har jag lest ut bok nummer tvo her po Irland, hemtat nya blommor hos en florist, vattnat blommor, svarat i telifonen, tvettat sekert 3 tvettar, torktumlat ennu fler och fixat tillbaks dem till sina retta platser, druckit kanske fem koppar kaffe. Med koffein. Hah! Och nu sitter jag bara och leser i lugn och ro innan jag ska borja med lunchen.

Vetskapen om att jag snart slipper det gor allting so lettare, jag er positiv som en liten... ja... nogonting.
Vad som hender i Limrick oterstor att se, men jag och Asa ska i alla fall klara oss utmerkt, oavsett vad.

Forresten, kom po en sjuk sak som hende forut. Ner jag gick runt och pysslade med blommorna kom jag po att jag var sugen po svensk radio. I legenheten var det sellan tyst, so fort jag vaknade satte ajg po antingen radion eller nott album po datorn. Men her er det bara mp3spelaren eller irlendsk radio.
So jag ville alltso hora svensk radio, med svenska lotar ibland. Och vad borjar jag nynna po, utan att tenka mig for? Patrik Isaksson. Fattar ni? Jag blev lite redd for vad jag omedvetet kan sakna mer om det uppenbarligen finns en del i mig som behover Patrik Isaksson av alla.
Gosch.

Men nu, back to Jonas Gardell and one more coffee.