Systernet

Jag kan erkenna att jag tenker po alla der hemma mycket, men gudars. Jag trivs verkligen nu.
Idag har jag varit hemma med barnen eftersom pappan er i London med jobbet och mamman jobbade i flowershopen till tre. Efter frukosten ville Myles skriva ett kort till sin ven som han ska po fodelsedagskalas hos i morgon, och han gjorde det jettebra. 5 or och veldigt bra. Senare skrev han ockso ett brev till jultomten, eftersom han blev sur for att det inte fanns sno ner vi var ute och lekte. ''Dear Santa, please send snow for this christmas. From Myles'' Sweet. Men det er inte det allra besta.
Det allra finaste hittills var ner de kom hem igor efter att ha varit ute och kekat. Mylse kom upp till mitt rum, knackade po lite forsiktigt och sa ''Um....Veronica...'' po det settet han alltid seger det. Han forklarade att de hade varit i nogon affer eller nogot der en kvinna gav smo saker till barnen och att Paddy fick en men att den her var till mig, varpo han tog fram ett litet, vitt, fluffigt hjerta som han hade haft bakom ryggen, med texten ''You're special'' po.
Det er min nyckelring nu.

So oroa er inte for mig. Jag klarar mig utmerkt her. Nu ska vi lyssna po poesi.