Och så var det pyntat...
Japp, jag ska nu beklaga mig över julpyntet som jag så länge fruktat. Det kom upp någon gång i förra veckan men jag har inte kommit ihåg att skriva om det här. Än.
Men först vill jag bara visa att det stormiga novemer nu verkligen har gått över till december. November kändes som ett enda stort oväder. Många nätter trodde jag att stenhuset på fullaste allvar faktiskt skulle blåsa sönder av de kraftiga vindarna. Ni vet hur det låter när regnet piskar mot fönstrerna? Så lät det inte när jag skulle försöka sova... mer som om någon tog en hink med vatten och grus och kastade varannan sekund. Det var ett mirakel att inte larmet gick igång efter allt som blåste omkring.
Justja, men nu är det alltså december och nu har det lugnat sig. Istället ser det ut såhär:
Dimma, överallt. En vacker vy från mitt sovrum. Morgon som kväll.
Anyhow; julpyntet. Dagen kom då Roísín bad mig hjälpa till att plocka ner julpyntet från vinden. Låda efter låda efter renhuvud efter ljusslinga efter ljusslinga efter låda och så vidare. Vi kämpade på i en timma eller tre och hade till slut fått upp det mesta. Hela bottenvåningen och trappen var röd och blinkande och sjungande. (De förbannade sjungade tomtarna! De har säkert 7 stycken som sjunger olika sånger, och som är jätteroliga att sätta igång samtidigt. Tycker barnen. Jag tycker att de kan skona mig, om de inte vill ha en galen aupair.) Hon sa att det var tillräckligt, det fanns mer men enough is enough.
Just det. Sen kom Niall hem. Niall som köper nya haloweengrejer varje år även fast de har mer än tillräckligt redan. Han bad mig hjälpa till och snart var allt nere. Renkroppen, krubban, mer sjungande j*vla tomtar och plastgranen (ja, vi har två granar här i huset. En är ju bara en. Liksom) och sen hände det.
Jag vet inte hur mycket jag klagade på den uppblåsbara Frankensteins monster här, men Åsa hörde i alla fall tillräckligt av det. Den var stor, ivägen och lät på tok för mycket. För er som inte minns;
De förstår verkligen inte det där med lagom. Lagom mycket pynt eller lagom mycket ketchup. Det funkar bara inte för dem.
Men trots blinkande ljus och sjungade - och dansande - renar klarar jag mig dock. För i övermorgon tar jag bussen till Dublin och morgonen därefter sätter jag åter mina små fötter på svensk mark, den här gången för två veckor! Så vi ses, om inte på julafton så på juldagen. Det ska bli trevligt, otroligt trevligt.
Slutligen vill jag bara ge ett tips till er som inte har hittat det rätta julpyntet för i år än.
Varför inte införskaffa denna fantastiska scen av Jesus födelse? Samtliga figurer är upplysta och cirka en meter i höjd. Gör sig fint i trädgården och finns att inhandla i ett flertal butiker i Limerick stad.
Until then!
Men först vill jag bara visa att det stormiga novemer nu verkligen har gått över till december. November kändes som ett enda stort oväder. Många nätter trodde jag att stenhuset på fullaste allvar faktiskt skulle blåsa sönder av de kraftiga vindarna. Ni vet hur det låter när regnet piskar mot fönstrerna? Så lät det inte när jag skulle försöka sova... mer som om någon tog en hink med vatten och grus och kastade varannan sekund. Det var ett mirakel att inte larmet gick igång efter allt som blåste omkring.
Justja, men nu är det alltså december och nu har det lugnat sig. Istället ser det ut såhär:
Dimma, överallt. En vacker vy från mitt sovrum. Morgon som kväll.
Anyhow; julpyntet. Dagen kom då Roísín bad mig hjälpa till att plocka ner julpyntet från vinden. Låda efter låda efter renhuvud efter ljusslinga efter ljusslinga efter låda och så vidare. Vi kämpade på i en timma eller tre och hade till slut fått upp det mesta. Hela bottenvåningen och trappen var röd och blinkande och sjungande. (De förbannade sjungade tomtarna! De har säkert 7 stycken som sjunger olika sånger, och som är jätteroliga att sätta igång samtidigt. Tycker barnen. Jag tycker att de kan skona mig, om de inte vill ha en galen aupair.) Hon sa att det var tillräckligt, det fanns mer men enough is enough.
Just det. Sen kom Niall hem. Niall som köper nya haloweengrejer varje år även fast de har mer än tillräckligt redan. Han bad mig hjälpa till och snart var allt nere. Renkroppen, krubban, mer sjungande j*vla tomtar och plastgranen (ja, vi har två granar här i huset. En är ju bara en. Liksom) och sen hände det.
Jag vet inte hur mycket jag klagade på den uppblåsbara Frankensteins monster här, men Åsa hörde i alla fall tillräckligt av det. Den var stor, ivägen och lät på tok för mycket. För er som inte minns;
(Beakta att den är lika hög som dörren...)
Niall plockade ner den uppblåsbara, håll i er nu, snögubben och pingvinen. SÅKLART. Vad hade jag trott, att de inte skulle ha en uppblåsbara jultomte eller liknande? Tss... Galenskap! Så nu är större delen av hallen täckt av en enorm snögubbe och en lite mindre pingvin. Paddy poserade framför den för mig så att ni kan se hur alldeles för stor den verkligen är. Se och njut.
De förstår verkligen inte det där med lagom. Lagom mycket pynt eller lagom mycket ketchup. Det funkar bara inte för dem.
Men trots blinkande ljus och sjungade - och dansande - renar klarar jag mig dock. För i övermorgon tar jag bussen till Dublin och morgonen därefter sätter jag åter mina små fötter på svensk mark, den här gången för två veckor! Så vi ses, om inte på julafton så på juldagen. Det ska bli trevligt, otroligt trevligt.
Slutligen vill jag bara ge ett tips till er som inte har hittat det rätta julpyntet för i år än.
Varför inte införskaffa denna fantastiska scen av Jesus födelse? Samtliga figurer är upplysta och cirka en meter i höjd. Gör sig fint i trädgården och finns att inhandla i ett flertal butiker i Limerick stad.
Until then!
Kommentarer
Trackback
