You cant throw a dead cat in Ireland without hitting a Sean

Viktigaste punkten på min to do-lista idag:

– dagdrömma

check.

Förutom det hann jag dessutom sova som en gud innan jag blev väckt av Åsa kom in och pussade på mig och sedan fortsätta att sova några timmar till, hämta mer lådor att flytta saker i (en vecka kvar!), springa, grilla, läsa, skriva och bränna mig lite lätt på vänsterarmen. Ljuvliga, ljuvliga väder!

Nu är klockan redan söndag vilket betyder mitt sista arbetspass på Dalarnas Tidningar om några timmar. Mina förhoppningar är att det ska bli en relativt lugn kväll utan döda kroppar, trafikolyckor och annan skit, men tyvärr kan man aldrig veta.

En ljuvlig känsla slog mig i ansiktet förut när jag trampade hemåt i kvällssolen; att jag inte riktigt minns senaste jag mådde så här fantastiskt bra. Och det fina är att jag den senaste tiden kommit fram till samma sak i princip varenda dag.
Ännu bättre är det dessutom att jag förhoppningsvis snart somnar. Vaknar. Och sedan börjar det om igen.

Life is good.

SKTFM

När jag går hemma och fixar om dagarna lyssnar jag gärna på Rantradio vilket gör att jag har Sean Kennedys höga och hetsiga röst i bakgrunden ganska många timmar av min vakna tid. Det har blivit något av en vana, en del av hemmakänslan, vilket när jag tänker på det kan verka lite skrämmande.
   Men herregud, en sådan man. Jag får inte nog av honom eller Cimmerian och vetskapen om att de inte tänker sluta leverera infotainment till mig varje vecka är glädjande.
    Jag inväntar just nu dessutom rätt tillfälle för att lyssna igenom hans ljudbok, Tales from the Afternow (antagligen det bästa som någonsin gjorts, alla genrer) ännu en gång, men jag vet att det blir så fantastiskt bra så jag försöker hålla ut lite lite till.
   And oh, its free.


Fortarande nykär, en till!


Jag blev nykär här om dagen


Mmm, medier

Det är fint när man får möjligheten att välja. Antingen kan man läsa på Aftonbladets Wendelasida, där de berättar att tv:n är den bästa samlingspunkten för familjen och låtsats att det är en positiv grej.

En stressig vardag gör det svårt för familjen att umgås alla tillsammans. Det svarar en av tio familjer i en ny undersökning, där sammanlagt tusen familjer deltagit. En av tio svarar också att stunderna framför tv:n är de enda gångerna de gör något ihop – och över hälften, 55 procent, tycker dessutom att det är bästa sättet att få koll på varandra.


(Två som funderinger bara: gör något ihop? Tv-tittande är väl hyfsat passivt, om det inte är bingolotto, eller? Och få koll på varandra. Say what?)

 

Eller så kan man läsa om hur tv:n funkar lite som hypnos, fast effektivare, på Natural News.

Under hypnosis we become more open to the suggestions of the practitioner and this happens as we are asked to refrain from being critical and relaxed. As we do this, the frontal lobe in our brain alters becoming less connected with the brain so that we switch off. Hypnosis effectively causes a change in the brain so that we use the right side of our brain. What we switch off is the left side used for critical thinking. While hypnosis may be considered an extreme or unusual solution to certain conditions, it only takes 30 seconds for us to be in a similar state when we switch on the television.

Jag älskar livet nästan lika mycket som internet i dag. Och jag lever fortfarande på lyckan från helgens fest och umgänge. 19 dagar kvar.

And so it begins...



Nu vet vem det nu är vad som väntar honom/henne i alla fall. Och jag väntar med spänning på hur det ska gå, och kan inte riktigt låta bli att undra hur lång tid det kommer ta för dennes fildelande kamrater att samla ihop till skadeståndet om det blir en fällande dom. Min gissning är att det går undan.

Hej Ipred!

Man skulle ju kunna önska att det fanns en mening med att Ipred-lagen började gälla den första april av alla dagar på året, men det verkar inte vara så bra.
   Nu är det bara att vänta och se hur lång tid det dröjer innan någon får ett kravbrev, och hur det går vidare därifrån.     
   Förhoppningsvis inser skivbolagsråttorna så tidigt som efter första caset att det inte är en hållbar metod, och skippar hela skiten direkt.
   Eller så fortsätter de att dra in pengar och är nöjda över det.

   Idag är det i alla fall vår på riktigt och jag ska fira med världens längsta promenad. Sedan ska det bakas och lagas! Rödbetor är min nya favorit tydligen. Sjukt gott, och så billigt!

Familjeföretag?

Jag har inte ens suttit i två timmar, men finner det hela redan ganska underhållande.
Lite snabbt bara; har jag missat något? Är det common knowledge att kommunister och kött går hand i hand?

Valmyndigheten informerar:
Kommunistiska förbundets kandidater till Europaparlamentsvalet
   1. Dag Tirsén, Livsmedelsarbetare, Stockholm
   2. Anita Östling, Köttpackare, Stockholm
   3. Daniel Nordström, Styckare, Stockholm
   4. Catharina Tirsén, Finstyckare, Stockholm

Vote for Pedro

Klockan är tydligen så mycket som 13:18 redan nu, i stället för 12:18 som kan kunde hoppats på.
   Jag har fortfarande inte kommit ur morgonrocken eller börjat elda, utan ligger kvar i sängen med datorn på magen bara en liten stund tills.
   I går var vi på konsert i Ludvika. Andreas gospelkör och orkester var i pingstkyrkan och vi tänkte att det kunde vara trevligt att följa med och lyssna. Och det var det ju, dom var jätteduktiga allihop. Men jag kan inte riktigt gå med på hela grejen. Spontanskrika Amen! och vara lycklig och tacksam över att Jesus dog för mina synder den där gången på korset (den kanske mst lyckade refrängen de hade: På korset han dog, sedan återuppstod han, och log) eller känna någon slags trygghet över att Gud älskar mig – med vissa undantag, sjunga Gud, jag behöver din nåd varje dag!. De var energiska och skitglada och det är ju förståss himla roligt för dem, men det går inte riktigt hem hos mig.
   Det bästa var nog när pastorn gjorde entré. Det kändes verkligen som att han suttit i rummet en trappa ner och druckit sprit till ungefär 2 minuter innan konserten började, sedan kutat upp och hivat ur sig allt det där som jag väntade mig att han skulle säga, på det där exalterade och lite hispiga sättet. Han till och med berömde sin vackra fru som stod bredvid honom, höll henne hårt om axlarna när hon berättade vart kollekten skulle gå och sedan fort som satan ryckte mikrofonen från henne för att själv få fortsätta prata snabbt och smått osammanhängande.
   Well, jag gav det en chans i alla fall. Nu behöver jag inte göra det igen.

I dag väljer jag bort Ikea-hysteri för att i stället inleda mina privata valkampanj.
   Det har nämligen börjat gå upp för mig att det bara är några veckor kvar till valet, och att jag inte har någon aning om hur jag ska rösta. Därför tänkte jag alldeles strax ge mig in i den fantastiska värld vi kallar Europaparlamentet i jakt på någon slags uppfattning om vad det är jag ska rösta folk att göra. Därefter tänkte jag gå igenom kanske 10 partier, kolla upp några kandidater i varje, och se vad som finns att välja. Den enda tanken jag har så här långt är att jag gärna röstar på någon som inte är 55+. Jag tror på the youngsters.

Men först; kaffe.


Future sailors

När jag var hos far i helgen slog det mig att vi tillhör olika generationer, liksom jag och farmor. Vill farmor att farfar ska byta skiva i bilstereon ber hon honom byta band. Pappa berättade att Patrik hade hjälpt honom att fixa låtar till datorn, den och den LP:n.
   Och så tänkte jag, vad kommer jag säga till mina barn? Kommer jag prata om filer? Eller kommer det något ytterligare efter det digitala formatet? Kommer det mer musik alls? Om gud är god, varför finns det då så mycket ond frukt? Vem vinner EUP-valet?
   När jag en dag senare vaknade i Patriks enorma säng tänkte jag på en annan sak. Efter att ha vaknat varje timma mellan kanske 03 och 11 och således sovit ganska löst, hann jag drömma tusen olika saker. Och då mindes jag att Toffe en gång sa att han hade så svårt att gå upp på mornarna därför att han älskade just det där stadiet. När man kan falla in i och ur drömmen gång på gång, i flera timmar.
   Just det gjorde jag hela den morgonen. Att jag sedan bland annat drömde att Benjamin överdoserade metamfetamin gjorde inte så mycket, för Simon var hela tiden där och räddade honom.
   Och ja, jag kanske ska sluta titta på Breaking Bad precis innan jag lägger mig.
Nu; framtiden!

Världens bästa söndag

Lycka är när en tokbra lördagskväll börjar redan på eftermiddagen, utan jacka i vårsolen, och inte slutar förrän 9 på söndagsmorgonen, när tre vänner på en balkong gråtit färdigt tillsammans och börjar frysa för mycket för att sitta kvar trots två täcken, en filt och uppskattningsvis 4 liter kaffe.

Arbetsslö

Eftersom jag inte varit hemma och slöat på kanske år och dar sitter jag demonstrativt kvar i sängen med pyjamasbyxorna på. Jag har förvisso varit duktig och släpat sommardäcken från skuffen in till vedbon redan, men nu är jag alltså tillbaks i startposition, och i pyjamasbyxorna.
    Jag har egentligen inte så mycket mer att säga än att vädret är en elak jävel som först lockar och pockar med solsken och många plusgrader, för att sedan, som nu, skratta mig i ansiktet med 18 000 svinstora snöflingor utanför fönstret.
    Men som min arbetskramrat sa i går när han ringde och meddelade att den första tranan nu landat vid Hornborgasjön:
– Du vet, man kan ha vår i hjärtat också Veronica.

Ja och så blir jag Falköpingsbo senast den 1 juni också. Yeah!

"Sedan de hade utforskat alla universums solar och solarnas planeter,
förstod de att det inte fanns något annat liv i universum
och att de var ensamma.
Och de blev mycket lyckliga, för då visste de
att det var deras sak att bli allting
de hade drömt om att finna."

EXTRA EXTRA EXTRA

Det är ju smått fantastiskt att en av Sveriges största kvällstidningar lyckas göra så mycket kringgrejer till den där spektakulära förlovningen. Hundratusen länkar med bildspel, statistik, historik, vart ringen köptes, vad de äter, varför det tagit sju svåra år att komma till skott och gud vet vad mer, om Vickan och hennes bodybuilder. Hade jag haft lika sensuell röst som Nina Persson hade jag lätt gjort en cover på Couldn't care less, men hon gör den så bra så jag låter bli.
   Lite oväntat var det dock att samtidigt som den ena tidningen toppade webben med skiten, så valde den andra att faktiskt fokusera på att regeringen idag antog Ipred1-lagen (som i sig är ganska skitkass). Jag hade verkligen inte räknat med ett sådan engagemang, när Victoria för tusan har förlovat sig!
   Nu är det bara att hoppas att det går fort och enkelt så folk kan prata om något annat igen.
   En fråga man kan ställa sig är för övrigt vad hela kalaset kommer gå på. Min första tanke är att det kommer bli dyrt som snus. Det må vara kristider men när prinsessan gifter sig ska det fanimig inte snålas.
    Det var det där med prioriteringar igen...suck.

I dag har jag återigen roat mig med att lyssna på livesändningen från TPB-rättegången. Det jag skrattade högst åt i dag var när VDn för Universal Music bland annat skulle försöka bevisa att de album som laddas ner olagligt genom till exempel The Pirate Bay faktiskt skulle köpas på laglig sätt om möjligheten att tanka dem gratis inte fanns. Han drog diverse försäljningssiffror från Magnus Ugglas tidigare album, konstaterade att de legat på en hyfsat jämn nivå. Konstaterade vidare att Ugglas senaste album dock inte alls sålt speciellt bra, och kom så med en helsnygg kommentar, som om det vore helt befängt;
    Skulle Magnus Uggla helt plötsligt blivit mindre populär kanske? NÄ!  
    Det är helt och hållet Pirate Bay's fel att det går så dåligt."

Ja ungefär alltså, jag antecknade inte citatet när jag hörde det. Men det var hur som helst klockrent.

Anywas. I går fyndade jag lite på bokrean och har härmed köpstopp så länge det bara går. Det hårda livet som timvikarie funkar inte riktigt med min ständiga pendlande till den ljuva södern, uppenbarligen.
    Därför blundar jag och tänker på glada barnkalas när jag på fredag åker till Skövde, lördag till Lund, söndag till Malmö och på måndag sedan hem till Dalarna igen. Heh. Bara en månad kvar till nästan lön...

En era är förresten över. I helgen fick jag ta farväl av min kära Fård som jag nu bytt ut mot ett stycke lammkött i silvermetallic. Det gjorde ont i hela själen när jag åkte min sista tur med Fården till Falköping. Många fina stunder har vi haft tillsammans. Jag har vårdat den som man borde vårda sin första bil, och kanske ännu bättre. Bytt däck på den när det varit lämpligt, tvättat, vaxat, pratat, klappat, sjungit för den och så vidare. Jag hoppas att Patrik behandlar den med samma respekt när han nu övertar den.
    Nu är det dock jag och Hyndan som gäller.

Och om senast 9 timmar ska jag infinna mig i Vasahallen för en kilometers simning med Madde, så nu ska jag välta.

Kvalitetsunderhållning

Sedan jag vaknade av att far ringde vid elvarycket har jag följt rättegången mot killarna bakom The Pirate Bay på Svt24.
Det är nästan pinsamt att lyssna på. Jag kan inte skryta med mina kunskaper inom IT eller teknik, men jag förstår ändå långt mer än vad de stackars åklagarna gör, som har haft över 2 år på sig att sätta sig in i fallet och då rimligtvis också tekniken i fråga.
   Men de har tydligen sysslat med annat. När de inte ens förstår kommunikationen mellan två personer i ett mejl, där den ene citerat den andre, blir man lite nervös. Eller bryr sig om vem som kom på namnet och skapade loggan, vad spelar det för roll?
   Jag förstår inte hur någon av frågorna de ställer ska kunna leda till en fällande dom, eftersom de inte har ens en liten aning om vad det är TPB egentligen gör. I deras fantasi verkar det en slags skattgömma där det ruvas på diverse olagliga filmer och spel, men det börjar väl så sakteligen slå dem att så är inte fallet.
   Hur de ska klara sig ur det här ska bli spännande att se.
   Att de fälls är helt enkelt orimligt. Som Sean sa, om TPB fälls måste även Google ställas inför rätta, och det är ju så sant.

Här är en av flera favoriter från eftermiddagens förhör. Åklagaren, som låter totalt ointresserad och nonchalant, suckar och stånkar före och efter de flesta dumma frågorna. (Och varför verkar de tro att det var något som hände 2005, som ledde till att de blev stora och farliga? Som om det var någon slags kupp som förändrade allt?)

Gottfrid Svarthom Warg förhörs av åklagare.

- Sedan under våren 2005 så händer någonting… då lanseras en förbättrad version?

- Den gamla mjukvaran var väldigt bristfällig på många punkter.

- Och då behövdes ny hårdvara också?

Här griper Lundströms advokat in: “Åklagaren ställer ledande frågor hela tiden!”

Domaren: “Åklagaren måste tänka på det.”

- Det har behövts ny hårdvara i stort sett hela tiden. Det första jag köpte var en gigabyte minne [i Mexiko].

- Och sedan lanseras den nya versionen… när då?

- Det kan stämma att det var juni ‘05.

- Designen var ny… och jag har för mig att det var då vi lanserade flersspråksstöd också. Men framför allt var tekniken mycket bättre.

- Du säger “vi” hela tiden. Vilka är “vi”?

- Det är som Fredrik säger, det här är inget toppstyrt projekt, utan det är alla möjliga som är med i projektet. Användare som erbjudit sig att hjälpa till.

- Peter Sunde, var han en sådan bekant?

- Peter Sunde var en person som kom in när vi behövde en presstalesman när sajten började generera trafik.

- Har Sunde medverkat i att ta fram grafisk design på sidan?

- Han har i första hand varit presstalesman.

- Har han medverkat i att ta fram grafisk design?

- Mig veterligen har han varken varit grafiker eller designer.

- Har Peter designat sökmotorn?

- Vilken av dem pratar du om?

- Vilka kan jag välja mellan?

- Ja… från början var det en mysql-baserad sökmotor, och…

- Är du bra på att ta fram sökmotorer?

- Det är inte jag som har gjort det, men jag hade kunnat göra det, om problemet hade lagts fram för mig.

- Vem har gjort det?

- Vilken av dem? Vi har fem olika.

- Vad jag förstår har man ett paket av ett par olika som sys ihop. Vem har sytt ihop dem?

Det hela blir så löjligt när åklagaren själv inte ens vet vad det är han frågar.
Just innan sändningarna slutade nu på eftermiddagen började de förstå att man kan hitta torrents även via Google. Man ville ha ett förtydligande och frågade om Google allåts lagrade torrents och fick svaret ja, det kan de göra.

"Happ... Inga fler frågor."

Som sagt, det ska bli mycket spännande att se hur det här slutar.

Tillbaka till lergropen

Nu är jag hemma igen.

Att ligga i en ångade varm jaccuzzi runt elva en måndagskväll i centrala Reykjavík, med ett glas kallt vitt vin i handen, och titta på fullmånen och den stjärnklara himlen var kanske det bästa med hela veckan.
   Andra highlights var till exempel att köra på den isländska tundran med Sigur Rós i högtalarna och solen i ögonen.
   Eller när den isländske trubaduren på baren fick reda på att vi var svenskar, och avslutade en väldigt sentimental och vacker låt med att skråla Jag ringir på freidag, så ses vi på löurdag! som om det vore matfestival i Skövde -98.
   Eller tolvtimmarsfesten på lördagen, som slutade med hemgång vid 7 på morgonen, en timma efter att barerna stängt.
   Eller spänningen i lavagrottan.
   Eller våra vänner britterna, jag älskar dialekter. I fink e's tha bloke frum thi ovva nai.
   Eller den färska fisken och skaldjuren.
   Eller den fantastiska soppan som serverades i ett stort runt bröd och var alldeles ljuvlig.
   Ja, mycket trevligt hade vi.
Den som vill se bilder kan göra det här.

När jag kom tillbaks i måndags fick jag kasta mig rakt in (i sängen) i rättegången mot The Pirate Bay som just inletts. Jag hann komma ikapp ganska bra men eftersom jag jobbade igår, och uppdateringarna kommer tätt, ligger jag långt efter nu. Tur att jag är smått förkyld och kan ligga under en filt hela dagen. Om jag återfår livslusten senare under dagen ska jag tvätta väldigt lite, men antagligen låter jag bli.
Ett gäng livebloggar från rättegången i Stockholm här för den som är intresserad.

Och så måste jag ju säga välkommen till världen till Alice, Åsas alldeles nya systerdotter.

Berömmelse

Eftersom jag i går tog mitt ansvar som medmänniska och blev blodgivare, och Therése följde med och gjorde ett reportage om blodbussen och det hela, hamnade jag i dag i tidningen. Detta medförde följande mottagande när jag stegade in på redaktionen fem i nio i morses.
Micael, från sitt kontor när jag knappt hunnit stänga dörren bakom mig:
– KÄND FRÅN TIDNINGEN!
Gunnar, som stod i dörröppningen när jag hunnit sätta mig ner vid skrivbordet, suckandes:
– Ts... Ligga där och slappa på ettan...
Berit, som någon minut senare kom halvjoggandes i korridoren och utbrast, som hon gör ofta nu för tiden:
– Lilla hjärtat! Så söt hon är!
Sen, efter en grundlig genomgång på morgonmötet, var det slut på hånen, och mina 15 minuter i rampljuset. All good.
(Tack det var bra så. (Yes!))

Nu sittligger jag, lite halvmör, i sängen med en varm vetesäck bakom ryggen. Under dagen har en mindre förkylning försökt tränga sig på, och jag har gjort mitt bästa för att motarbeta den hela tiden. Några alvedon, ett flertal överdoseringar av c-vitaminer och litervis med vatten borde bli min räddning. Någon förkylning, eller gud förbjude magsjuka, har jag sannerligen inte tid med så här års.
    Jag har i alla fall lyckats packa klart väskan för Lund och Island, så när jag vaknar på fredag ska det bara vara att duscha och åka, i princip. Och nu börjar det ta mig tusan närma sig på riktigt. Torsdagen är full med jobb, meditationskurs, resfeber och förhoppningsvis sömn. Sedan lämnar jag Lerhyttan, cirka 06:30, och reser mot nya äventyr!
   Hela dagen, och veckan, har jag lyssnat på Sigur Rós och myst för mig själv. På kvällarna sitter jag med hörlurar i sängen, som nu, och tittar på alla fantastiska videor som finns. Ibland slår det mig att jag ofta inte har en enda aning om vad de sjunger. Vissa texter finns ju översatta till mer eller mindre bra engelska, men man kan ju aldrig riktigt säkert veta. Det blir ju inte samma sak som på isländska. (Det blir ännu mindre samma sak när We are scientists försöker sig på en cover, där de sjunger på isländska med engelska ljud. Skämmes ta mig fan!)
   Men så finns det ju de låtar som är på hittepåspråket hopelandic (eller vonlenska) och där är det ju nästan bara att rocka loss och tolka låtarna som man själv behagar. Till deras obetitlade album, där låtarna är uteslutande på hopelandic, består häftet endast av några halvtransparenta, svagt mönstrade sidor, just för att man själv ska kunna fylla dem. Är det inte fantastiskt fint?
  
Samtidigt, när de gör låtar som Hoppípolla, med en så här ljuvlig video, behöver man ju knappt veta någon betydelse bakom orden. Det är häpnadsväckande vackert som det är.
  



Världshistoriens bästa filmmanus

Livet känns bra ljuvligt när man hittar sånna här saker längst ner i mejl-inboxen, och minns de glada dagarna i februari -05. Vi lade de sista händerna på manuset i Elsas rum minns jag. Tyvärr kom vi aldrig längre med själva inspelningen än till några provtagningar i "baren", scen 14, som misslyckades varenda gång eftersom jag, som stod bakom kameran, började tokskratta varje gång Patrik skulle säga något om vad pengar kunde göra med folk. Språket i manuset är bara det helt fantastiskt, man hör att det är Ulf som skrivit mycket. Och att även Jasmine fick vara med, såklart.
   Anyways, här kommer det, filmen som kunde skrivit historia.



Edvin, Poeten, och Tobbe vid baren i bakgrunden.

Damsugarjävel 

(C) Fairplay Filmz(?!) motherfucker 
 

Scen 1: 

Tobbe en dataingenjör åker i en bil till lugn musik. Man ser honom ta några svängar en tidig morgon. Efter ett tag så bryts musiken. 

FADE TO BLACK 

Scen 2: 

Man ser långt ifrån hur bilen rullar på vägen och stannar. Sedan ser man innifrån bilen. 

                              TOBBE (Colbas)

      Vafan!? 

Klipp till inuti bakluckan. Man ser hur den öppnas och sedan att han plockar ut lite grejer. TIllbaks till första vinkeln där man ser honom kolla på allt han plockat ut och sucka. Han tar upp ett paket cigg, tar ut den sista ciggen och kastar det. 

                              TOBBE (V.O)

      Fan vilken dag alltså...  

Klipp till baren. 

                              BARTENDERN (Patrik)

      Jaha? 

                              TOBBE

      Jag kan inte förstå hur folk kan bo i den här hålan utan att helt tappa  förståndet. 

                              BARTENDERN

      Men å andra sidan har dom flesta redan tappat förståndet. 

                              TOBBE

      Hehe... ne jag har aldrig varit med om nått liknande i mitt liv. 

                              BARTENDERN

      Detta måste jag höra. 

                              TOBBE

      Är det säkert? Det är en riktigt lång historia. 

                              BARTENDERN

      Ja det är ju inte så att jag har nått bättre för mig. 

Klipp tillbaks till bilen. Den här gången är det lite mer av en personlig vinkel.  

                              TOBBE (V.O)

      Ok, allt började imorses nån kilometer utanför byn då bilen gick sönder. Jag  var på väg till en arbetsintervju. Jag insåg direkt att jag inte skulle kunna fixa  punkteringen. Så jag tog upp mobilen för att ringa bärgning. 

Han har luren i örat ett tag sen kollar han på den. Den ringer inte upp.  

                              TOBBE

      Men vad i... 

Han skakar mobilen lite half-assed och tappar den. 

                              TOBBE

      HELVETE! 

Han plockar upp sin mobil och ser att den är helt trasig. Han kastar in den i bakluckan och suckar. Väldigt lugn musik fadear in. Tillbaks till första vinkeln där man ser hur han börjar vandra in mot byn väldigt långsamt. 
 

Scen 3: 

Han kommer fram till nån noname mack(kanske maggans). Han läser på öppettiderna. Han kollar på sitt armbandsur och ser lite halvglad ut. Han tar upp ett gäng mynt och börjar gå mot en telefonkiosk. Han försöker räkna mynten samtidigt som han går. Helt plötsligt så snubblar han och tappar in mynten under nånting eller ner i nån kloak eller så. Han böjer sig ner och försöker få tag på dom. Medans han gör det här så ser man att hans bil åker förbi i bakgrunden. Han fortsätter att leta efter  mynten och helt plötsligt gör prästen entré(på cykel?). 

                              PRÄSTEN

      Tja. 

                              TOBBE (Ser lite ställd ut)

      ... hej. 

                              PRÄSTEN

      Vem är du, jag känner inte igen dig. 

                              TOBBE

      Ne min bil har gått sönder så jag väntar på att personalen ska komma. 

                              PRÄSTEN

      Haha... dom där öppettiderna har han inte hållt på år och dag. Han brukar  öppna vid 1.  

                              TOBBE

      Va? Men så kan han ju inte göra. Då kollapsar ju hela samhället! 

                              PRÄSTEN

      Han sitter i baren. Jag var just där. 

                              TOBBE

      Bar? Finns det en bar här? Som är öppen nu? 

                              PRÄSTEN

      Jadå det har vi... men det är bara en liten svartbar. 

                              TOBBE

      Var kan jag hitta den här svartbaren? 

                              PRÄSTEN

      Ja du går nerför... 
 

Scen 4: 

Klipp till baren där dom sitter och snackar. 

                              TOBBE

      Ja det var ju då jag kom in här... 

                              BARTENDERN

      Jag menar inget illa, jag tycker du är en jävligt sjysst kille. Men mitt första  intryck av dig var att du var ett arogant storstadssvin.  

Tidshopp and whatnot. Tobbe vandrar in i baren och bartendern kollar upp. 

                              BARTENDERN

      Kan jag hjälpa till med något? 

                              TOBBE

      Jag söker en mekaniker som jobbar i macken vid... erm... vad var det. 

                              BARTENDERN

      Det finns bara en mack... det är uffe du söker. Men det kommer inte bli lätt  att få liv i honom såhärdags. Han brukar inte börja jobba förns klockan 1. 

                              TOBBE

      Jag vet vad som brukar få dom flesta på fötterna. 

Tobbe går bort till mekanikern och puttar på honom. 

                              TOBBE

      Hallå? 

Han rubbar inte på sig. 

                              TOBBE

      För helvete?! HALLÅ! 

Då vaknar han till lite. 

                              UFFE

      Vadå? Är det inget kött i biffarna!? 

Tobbe kollar jätteskummt på honom och skakar på hööövet. 

                              TOBBE

      Jag vill att du kollar på min bil. Du är mekaniker va? 

                              UFFE

      Dra åt helvete. Jag jobbar inte förns klockan ett. 

Han försöker somna om. 

                              TOBBE

      För fan! Jag har bråttom. 

                              UFFE (Med slutna ögon)

      Synd. Och nu, om du inte har nått emot det, så tänkte jag sussa sött ett  par timmar till. 

Tobbe tar fram en femhundring och håller framför ansiktet på uffe. 

                              TOBBE (ganska högt)

      Femhundra spänn.. bara för att kolla på bilen. Det borde räcka för att supa  dig till sömns ett par nätter. Vad säger du? 

Uffe tar femhundringen utan att istort sett röra sig och sedan börjar han gå ut. 

                              TOBBE

      Bra. Jag ringer bärgning sålänge. Kan jag låna telefonen? 
 

Scen 5: 

Tobbe och uffe går mot macken. 

                              TOBBE

      Dom kommer med bilen till macken om 30 minuter på en höft. 
 

Scen 6: 

Dom väntar utanför macken. Tobbe står och lutar sig mot en vägg. Uffe sitter och lutar sig mot samma vägg. Det är en kort tystnad. Efter det kollar tobbe på sitt armbandsur. Ännu en kort tystnad. Då somnar uffe. Tobbe tittar ner på honom och suckar. Efter en liten stund till kollar han på sitt armbandsur igen och ger upp.  

                              TOBBE

      Vi kanske ska åka och möta dom? Det kanske är nått problem. 

                              UFFE (vaknar till)

      Va? 

                              TOBBE

      Vi kanske ska åka och möta dom. Dom är sena. 

                              UFFE

      Öööhhh.... visst. 
 

Scen 7: 

Klipp till den allra första vinkeln(den där bilen rullade in i början). Dom kommer åkandes i uffes bil och märker att bilen är borta. Bara däcket och verktygen ligger kvar. Tobbe går ur bilen och kollar runt omkring sig.  

                              TOBBE (furion)

      Jävla inkompetenta bärgarsvin! Dom har åkt fel! vi får åka tillbaks och ringa. 
 

Scen 8: 

Samma vinkel som i början på scen 6. Dom kommer gåendes och uffe sätter sig ner på samma ställe. Tobbe fortsätter för att gå till telefonkiosken och ringa men vänder sig snart mot uffe. 

                              TOBBE

      Har du några mynt på dig? Jag måste ringa. 

                              UFFE

      Ööööhhh... visst. 
 

Scen 9: 

Tobbe står i telefonkiosken och tittar ut. Man ser det hyffsat långt ifrån. Hans bil kommer åkandes och han uppmärksammar detta. Han springer först efter och gapar lite. Han går tillbaks med bestämda steg mot telefonkiosken.  

                              BARTENDERN (V.O)

      Hahaha, det måste vara Benjamin. Det är bara han som skulle få för sig att  sno en trasig bil. 

                              TOBBE (V.O)

      Jag hatade den bilen så det var väl itne så mycket av en förlust. 
 

Han ringer polisen. *TUUT* *TUUT* 

                              POLISEN

      Eeeh... ja det är polisen. 

                              TOBBE (väldigt upprörd) 
 Ja hej. Jag vill anmäla en bilstöld. Jag såg den köra förbi nyss. Dom  jävlarna! 

                              POLISEN

      Visst, vi ska se vad vi kan göra. 

Det blir en tystnad och tobbe blir lite orolig. 

                              TOBBE

      Meh... ska ni inte ta mitt namn och mina personuppgifter eller nått. 

                              POLISEN

      Eeehh.... ja oke. 

Tobbe lägger på luren och vandrar iväg(FUCK DA POLICE, rage eller nwa) 
 

Scen 10: 
 

Tobbe anländer till macken. Uffe sover jättehårt. 

                              TOBBE

      Hallå....? 

Han inser snart att han inte kommer kunna väcka honom och går därifrån. 
 

Scen 11: 

Tobbe kommer in på svartbaren igen. Han tar upp en 50-app och försöker ge till bartendern. Bartendern läser tidning.  

                              TOBBE

      Kan jag låna telefonen igen? 

Bartendern tar inte emot pengarna, han kollar lite skumt på honom bara. 

                              BARTENDERN

      Visst. 

Bartendern ger honom telefonen och kollar ner i tidningen igen. Tobbe ser lite småchockad ut eftersom han inte tar emot pengarna men bryr sig inte. Tobbe slår ett nummer.  

                              TOBBE (V.O)

    Jag trodde att jag skulle ringa arbetsgivaren, och som jag trodde, planera in ett nytt möte. 

Det piper lite och dom svarar.  

                              ANITA (V.O) (Tele)

      MacroTech, du pratar med Anita. 

                              TOBBE

    Ja hallå. Jag heter Tobias Falk. Jag hade ett möte inbokat med er angående en tjänst. Nu verkar det inte bättre än att jag inte kommer ha möjlighet att ta mig till er idag. Då undrar jag om det är möjligt att boka in en ny tid. 

                              ANITA (V.O) (Tele)

    Du får ursäkta, men vi tror inte att du är rätt man för denhär tjänsten. Vi pratade med en gammal kollega till dig och det verkar som att du saknar en del framåtanda och know-how för att kunna göra det bästa av denhär positionen.  

Man ser på Tobbe att han blir rikligt förbannad. 

                              TOBBE

      Vadå? Vem fan sa det?  

                              ANITA (V.O) (Tele)

      Jag kan inte lämna ut den informationen. 

                              TOBBE

      Tog han jobbet? 

                              ANITA (V.O) (Tele)

      Jag kan inte lämna ut den informationen! 
 

Tobbe slänger på luren. 

                              TOBBE (V.O)

      Egentligen visste jag vem det var. Och han… Han är en historia för sig. 
 

Scen 12: 

Svart ruta. Texten ”Överknullningen” fadear in.  

FADE IN. 

Tobbe sitter på ett half-assed hemmakontor och halvjobbar.  

                              TOBBE (V.O)

    Jag och Kristian, som han heter, har ju varit vänner sedan barnsben. Jag litade starkt på honom. Trots att han var en pengasuktande parasitjävel så trodde jag inte att han skulle kunna göra något sånt här mot mig.  

Helt plötsligt kommer Kristian in.  

                              KRISTIAN

      Tja! Du jag måste prata med dig om en sak… 

                              TOBBE

      Jaha? Har det med golfen att göra? 

                              KRISTIAN

    Njaaaaa… Delvis… Alltså… Tobbe. Det här projektet du har jobbat på… Jag tror inte att det kommer funka. Marknaden är förbi det här med trådlöst. Jag kan inte investera i detta. Jag är ledsen men jag måste tänka på vad jag satsar mina pengar i. Om man inte är med i svängarna så kommer man att falla. Jag gör det för din skull också. 

                            TOBBE

    För min skull!? Jag har ju jobbat på det här utan lön i 10 månader! Alla Framfab pengarna är ju slut! Detta är allt jag har! Du lovade ju att du skulle investera! 

                            KRISTIAN

    Jag gör bara vad vilken stark människa som helst skulle göra. Jag ser efter mina pengar.  

                            TOBBE

    För helvete Kristian! Jag litade på dig!  

                            KRISTIAN

    Ditt projekt… det är bra. Men det är trådlöst tangentbord vi snackar om här. Det har ju inte ens med webben att göra. Jag har spanat runt ett tag nu och jag har hittat något som jag känner starkt för. Jag måste gå efter min ”killer instinct!” 

                            TOBBE

    Killer instinct? Ditt jävla svin! 

Scen 13: 

Man ser sidan takesthecock.com laddas. När den kommer fram så ser man Kristian på en otroligt misslyckad pimp bild. Han har satsat deg i porr. 

                              TOBBE (V.O)

      Sedan fick jag reda på vad han hade satsat pengar på.  
 

Scen 14: 

Tillbaka till svartbaren. Tobbe och Bartendern snackar(mohhooo) 

                              TOBBE

    Den teknologin jag utvecklade var väldigt lik dagens bluetooth, som microsoft köpt för nittiosex miljarder kronor.  

Tobbe suckar. 

                              BARTENDERN

    Pengar kan korrumpera vemsomhelst. Man måste se till att man aldrig behöver välja mellan pengar och vänskap, för det kan skrämmer en vad vissa väljer. 

                              TOBBE

    Hans projekt gick ju i stöpet lika fort som mitt, och jag hade skulder på tiotusentals kronor.   
     

Scen 15: 

Svartbaren, man ser Tobbe slänga på luren precis i klippet. Han är suuuuur. 

                              TOBBE (V.O)

    Och nu, har denhär människan, som jag trodde var en av mina närmsta vänner, tagit mitt jobb. 

Tobbe går ut ur baren. 
 

Scen 16: 

Tobbe kommer ut ur svartbaren. Utanför kommer Kristina gåendes. Hon stannar upp när hon ser honom. Han stannar upp eftersom hon kollar på honom.  

                              KRISTINA

      Hej… trevligt att se ett nytt ansikte i byn. 

                              TOBBE

      Öhhh.. ja… hej på dej också. 

Bilden stannar på Kristinas ansikte. 

  •  
    •  
      •  

                BARTENDERN(V.O)

      Det är Kristina, hon är en av dom kristna fanatikerna här i byn. 

Scen 17: 

Svart bakgrund och texten ”Flykt mot kristendomen” kommer in. Under kommer texten "How else but through a broken heart May Lord Christ enter in? - Oscar Wilde" 

FADE IN. 

Hon går på gatan och röker en cigg. Hon kollar upp och ser sin mamma. Bilden fryser igen på henne när hon nickar till. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Hon säger att hon drogs in till kyrkan av en andlig kraft. Men jag vet att hon egentligen smög in dit eftersom hon inte ville träffa sin mamma när hon luktade rök. 

Bilden flyter vidare, Kristina smyger in i en kyrka. 

Scen 18: 

Hon kommer in i kyrkan. Hon hör två ekande röster. 

                              MOROT (V.O)

    Men du hör ju inte vad jag säger! Har dom teknologin för att åka hit så kan dom manipulera våra tankar med hjärnvågor. Vi vet ju inte om det är Gud eller deras avancerade hjärntvätts teknologi! 

                            PRÄSTEN (V.O)

    Men kraften av gud är så stark och ren att den inte kan bli skapad av teknologi! 

                            MOROT (V.O)

    När dom kommer gäller det att vara redo! Om deras hjärntvätt funkar när dom slår till så kommer vi inte ha någon chans mot deras dödslaser! 

Kristina ser dom båda och det fryser på prästen. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Prästen är den största hycklaren i byn. I början var han god, men det spårade naturligtvis ur. 

Scen 19: 

Svart skärm, texten ”Hyckleri på gudomlig nivå” kommer in.  

FADE IN. 

Prästen och en kille till sitter och läser i bibeln mitt emot varandra. 

                              PRÄSTEN

      Johannes 3 och sexton. 

Den andra killen börjar bläddra i bibeln, efter ett tag så läser han lite. Sen kollar han upp. Dom high-fivear. 
 

Scen 20: 

Prästen sitter och spelar poker, han vinner mycket. Han high-fivear. 
 

Scen 21: 

Prästen sitter och spelar poker, det går kass.  

                              PRÄSTEN

      Bartendern! En flaska till här! 

Han high-fivear. 

Scen 22: 

Man ser samma frys som det förs på när det gick till ”Flykten till kristendomen”. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Trots det blev hon förälskad i honom och gör allt för honom, det är därför hon är så trogen kristen. 

Det fortsätter. 

                              KRISTINA

      Så du har varit inne på ormens näste? 

Tobbe freezar lite. 

                              TOBBE (V.O)

      Jag förstod inte vad hon menade först, jag trodde att stället hette så eller något… 

                              TOBBE

      Ehhh… Va? Vart? 

                              KRISTINA

      Jag vet nog vad som försegår där inne. 

                              TOBBE

      Aha! Nej var bara inne för att ringa ett samtal. 
 

                              KRISTINA

    Jaa… Jag har varit en av dom. Men jag hittade en bättre upplyst stig att vandra på. Jag vet att det inte finns några sanningar på bottnen av flaskan. 

                            TOBBE

    Ehh… Visst. Bra för dig. 

Tobbe försöker gå iväg. Hon ställer sig ivägen och skakar hand med honom. 

                              KRISTINA

      Jag heter Kristina förresten… 

                              TOBBE

      Jaha… Tobbe heter jag. 

                              KRISTINA

      Vart ska du? Vi kanske kan ta sällskap. 

                              TOBBE

    Hmm… Nej, jag har ingen aning om vart jag ska. Jag är strandad i denhär jävla byn. 

När Tobbe svär så reagerar hon. 

                              KRISTINA

      Jaha? Vad har hänt då? 

                              TOBBE

      Ja… Min bil har gått sönder. Sen blev den snodd också. Jävla otur alltså… 

Kristina reagerar igen. 

                              KRISTINA

      Som bibeln säger: ”Den som gräver en grop för andra, faller oftast själv däri”. 

                              TOBBE

      Jaa… men nu har han ju inte fallit i någon jävla grop eller hur? 

Det blir en pinsam tystnad. Hon reagerar inte på svordomen. 

                              KRISTINA

    Du verkar ju inte haft någon speciellt bra dag… Du vill inte hänga med hem på lite frukost? 

Tobbe ser tveksam ut. Men tillslut så ser man att han tänker ”what the hell”. 

                            TOBBE

    Jaa… Okej då. 

Dom går iväg ihop. 

                              TOBBE (V.O)

    Det där så kallade bibelcitatet skrämde mig lite. Men jag hade verkligen inget annat att göra, så jag hängde på. 

                              BARTENDERN (V.O)

      Höhö… 

                              TOBBE (V.O)

      Men det var ingenting mot det som hände härnäst. 

Scen 23: 

Tobbe och Kristina sitter vid ett bord och äter frukost. Ev. Ligger ”Jesus saves skivan” lågt på i bakgrunden. 

                              KRISTINA

      Så vart var du på väg då? 

                              TOBBE

      Det var en arbetsintervju. 

En kort tystnad. 

                              KRISTINA

    Det är bra. Man måste ju dra sitt strå till stacken, så man inte blir någon soffliggande slöis. Som jag var, innan jag träffade gud. 

                            TOBBE

      Jaha? Så vad håller du på med då? 

Det blir en ganska lång, men jättepinsam tystnad där Kristina blir jätteställd. Tobbe har ett diskret leende på läpparna. 

                              KRISTINA

    Ehh… Jag har ju hållit på med lite av varje… Jag har ju spenderat väldigt mycket tid med att sprida tron till ovetande individer. 

                            TOBBE

    Jaha… 

En liten tystnad infinner sig i rummet. 

                              KRISTINA

      Har du funnit gud? 

                              TOBBE

      Nej, jag har aldrig direkt varit intresserad av religion… 

                              KRISTINA (skakandes på huvudet)

    Det är väldigt jobbigt att se en så vilsen själ. Jag som vet sanningen känner att det är så onödigt att goda personer ska brinna i helvetet grundat på deras okunskap. Jag vill dra ett litet bibelcitat: ”Jag älskar dom som älskar mig och dom som söker mig ska finna mig”.  

                            TOBBE (vrider obehagligt på sig)

    Hmm… Visst. 

                            KRISTINA

    ”Så älskade gud världen att han gav den sin enda son, för att dom som tror på honom inte ska gå under utan få evigt liv”! För du vill väl inte gå under Tobias! Det vill du väl inte!  

                            TOBBE (Skakig)

    Ehh.. Jag måste nog gå på toa… 

Kristina kommer på sig själv och ser lite fundersam ut. 

                              KRISTINA

      Ehh… okej, följ med här. 
 

Scen 24: 

Kristina visar honom toaletten. Han går in och hon går tillbaka. Han stänger inte dörren helt utan smygkollar ut och ser så att hon har gått. Sedan smyger han ut ur lägenheten. 

                              TOBBE (V.O)

    Jag blev riktigt skrämd. Det är helt otroligt hur dom kan vara så kontrollerade. Men dom vill ju i alla fall väl. Värre är det med personen jag träffade sen. 
     

Scen 25: 

Under speakern har han gått igenom ett trapphus. Han kommer ut ur det och kollar ifall hon kommer efter. När han vänder sig om blir han bemött utav en väldigt påträngande person, Micke. 

                              MICKE

      Hej. 

Tobbe, väldigt ställd och lite paranoid. 

                              TOBBE

      Hej. 

Det fryser på Micke.  

                              BARTENDERN (V.O)

    Det är Micke. Han var en ganska normal kille. Han var arbetslös efter att ha läst tre år samhäll utan att läst vidare.  Allting förändrades efter att han gått en kurs på sökajobbkurs på arbetsförmedlingen. 
     

Scen 26: 

Svart bild, texten ”Men du vill inte ha lite dammsugare då?” kommer in.  

FADE IN. 

Micke sitter i en soffa och slackar framför ett tv-spel.  

                              BARTENDERN (V.O)

    Han skulle ta tag i sitt liv, som vi andra aldrig gjorde. Men ser man hur det gick också. 

Bilden skiftar och man ser Micke sälja av alla saker han har i princip. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Han satsade alla sina pengar i ett pyramidspel. Efter det så har han försökt sälja allt.  

Man ser Micke försöker sälja det som bartendern säger. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Dammsugare, Konfektyren dammsugare, försäkringar, lexikon, allt du kan tänka dig. 

Under ”Allt du kan tänka dig” så står han med Jasmine.  

Man ser Micke sitta med ett headset på sig vid ett skrivbord. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Han provade även telemarketing ett tag. Det var bra för oss, då fick vi äntligen en lugn stund. Men det gick också åt helvete. 

Han ser självgod ut. Han har en förpackning dammsugare framför sig. 

                              MICKE

    Ja, ja, det är året runt. Det är ett jävligt bra pris. Leveransen kommer inom sju veckor. 

Micke sträcker sig efter en dammsugare. 

                              MICKE

      Nej, nej. Inga problem vettu, det är lagligt i Spanien. 

Han stoppar in en hel dammsugare i munnen. Han börjar mumla. Han inser snart sitt problem. Han får panik. Han tuggar fort som fan och mumlar lite mer. 

                              MICKE

      Hallå? HALLÅ?! HALLÅ!!!!!! … FAAAAAAAAAN! 

Scen 27: 

Tillbaka till gatan när Micke pratar med Tobbe. 

                              MICKE

      Oj, va bråttom du verkar ha… 
 

Tobbe försöker gå iväg. Micke följer efter. 

                              MICKE

      Vet du vad man behöver om man är stressad? Cigarrer. 

                              TOBBE

      Va? 

                              MICKE

      Cigarrer. 

Micke tar fram en väska. 

                              MICKE

      Jag säljer nämligen cigarrer. 

                              TOBBE

      Jag är inte intresserad. 

Tobbe försöker gå igen. 

                              MICKE

      Men du vill inte ha lite dammsugare då? 

                              TOBBE

    FÖR HELVETE! Jag vill bara komma härifrån! Jag har varit fast i denhär jävla skithålan i timmar! Det finns ingen väg ut! 

                            MICKE

    Det går en buss snart vet jag… Men du kommer inte hinna med den om du går. Jag skulle kunna köra dig… Men jag måste sälja ett antal produkter innan lunch. 

Tobbe tänker en liten stund. 

                            TOBBE

    Okej… Ge mig en låda dammsugare då. 

Micke ler. 

Scen 28: 

Busshållplatsen. Micke sitter i framsätet, Tobbe går ur med en låda dammsugare och kollar på tidtabellen.  

                              TOBBE

    MEN FÖR HELVETE! Bussen gick ju för en halvtimme sedan! Din JÄVLA PARASIT! 

                            MICKE

    Eh… Jag är ledsen, men jag måste dra nu. 

Micke åker iväg. Tobbe visar sitt hat JÄTTE MYCKET! 

                              TOBBE (V.O)

    Asså den jäveln… Men jag fick i alla fall reda på att det gick en buss till. Jag hade en timma på mig innan den gick. 

Tobbe kollar på armbandsuret. 

                              TOBBE (V.O)

    Jag tänkte ju inte riskera att träffa några fler personer från denhär byn. Jag satte mig på en parkbänk och åt bittert mina dammsugare. 

Scen 29: 

Tobbe sitter på en bänk med sin tomma dammsugarförpackning. Det står ”Gaypride 96” på bänken. Det kommer en kille pratandes i mobil headset. 

                              KILLEN

      Är det sant? Nokia? Fem punkter? YES! 

Han går vidare. 

                              TOBBE (V.O)

      Jag har mina pengar i Eriksson. 

På bänken drar han en djup suck. 

Efter ett tag smyger Poeten fram och sätter sig på andra sidan bänken. Dom sneglar på varandra och det är en lång och otroligt konstig situation. Tobbe får nog. 

                              TOBBE (Bestört)

      Ursäkta mig, men jag måste fråga. Varför i helvete satte du dig just här? 

                              POETEN (Edvin) (lite besviken)

    Heh(pinsamt), jag sitter här varje dag för min morgoncigaret. Jag menar… denhär utsikten.  

Vinkeln blir bakifrån där man ser den fina utsikten. 

                              TOBBE

      Det är fan sant. Det är det enda bra som har hänt mig idag. 

                              POETEN

      Är det inte för tidigt för att allt ska ha gått åt helvete? 

                              TOBBE

      Tro mig, allt har gått åt helvete. 

                              POETEN

    Men se det såhär. Nu kan allt bara bli bättre. "We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars." Som Oscar Wilde sa. 

                            TOBBE

    Mmm. 

Poeten tar upp ett paket GLENN. Han sätter en cigg i munnen. Han kollar efter tändare. Han märker att han inte har någon. 

                              POETEN

      Ursäkta… Har du en tändare på dig? 

                              TOBBE

      Öhh… Visst. 

Tobbe tar fram en fin tändare och ger till Poeten. 

                              POETEN

      Tack. 

Poeten tänder sin cigg och håller fram paketet emot Tobbe. 

                              POETEN

      Vill du ha? 

Efter en kort stund av övervägande. 

                              TOBBE

      Visst. 

Tobbe får en cigg och poeten tänder den åt honom, efter det så kollar han på tändaren och plockar på  sig den. 

                              TOBBE (V.O)

      Den tändaren brukade gå hem på pubben när brudarna frågar efter eld. 

                              POETEN

    Vet du vad jag brukar göra när jag känner att livet inte ger mig tillfredställelse? Jag brukar ta mig ett glas portvin på min veranda. 

                            TOBBE

    Åh, portvin. Det skulle inte sitta helt fel nu. 

                            POETEN

    Du kanske vill hänga med hem på ett glas. 

                              TOBBE

      Ja, vafan. Det kan jag väl. 

Tobbe kollar på sitt armbandsur. 

Scen 30: 

Dom sitter på Poetens veranda. Dom har varsitt glas med portvin och dricker nobelt. 

                              TOBBE

      Här sitter vi. Jag vet ju inte ens vad du heter. 

                              POETEN

      Jag heter Wilhelm, efter Shakespeare.  

                              TOBBE

      Okej, jag heter Tobbe… Om vi ska fortsätta på klyschor… Vad sysslar du med? 

                              POETEN

      Hehe, jag är författare… Eller poet. Vill du höra något? 

Tobbe inser vad han har gjort men har inget val. ”vad fan har jag gjort nu”-aktig. 

                              TOBBE

      Ehhh… Visst. 

Poeten tar fram ett papper. Det är skrynkligt och kaffe smutsigt. 

                              POETEN (dramatiskt)

    Denhär heter Kärlekens lustar: ”Jag slår upp ögonen. Med hjälp av dom tidiga morgonstålarna kan jag se klart i det disiga rummet. Men jag vill inte röra mig någonstans. Jag vill bara ligga kvar här hos dig och titta på ditt lugna leende när du sover. Jag vill kyssa dina välkomnande läppar och låta lustarna ta över. Jag låter en hand stryka över din vackra och manliga kropp. Vällusten fyller mig när jag når din blomstrande kärlekstav. Du vaknar ifrån din skönhetssömn och möter mig i en passionerad kyss. Vi förenas i en explosion av manlig kärlek.” 

                            TOBBE (besvärad)

    Jaa… Det var ju fint… 

                            POETEN (helt kvar i känslan)

    Jag tycker om dig. 

Poeten gör fysiska närmanden. Tobbe är väldigt besvärad och flyttar bort lite. 

                              TOBBE

      Alltså, du verkar vara en väldigt schysst kille, men jag är inte homosexuell… 

                              POETEN

      Va? Hur vet du det? Har du provat? Hur var det? 

                              TOBBE

      Nej… Nej! 

                              POETEN

      Är du inte intresserad då? Tusen spänn… Du får tusen spänn. 

                              TOBBE

      Va? Vafan menar du? 

                              POETEN

      Tvåtusen, det är mitt sista bud. 

                              TOBBE

      Jag är inte intresserad. 

Lång och pinsam tystnad. Poeten ser besviken ut. Tobbe tittar på armbandsuret. 

                              TOBBE

      Jag måste dra nu om jag ska hinna med bussen. Men tack för portvinet. 

Scen 31: 

Vid poetens dörr. Tobbe tar på sig jackan.  

                              TOBBE

      Jaaa.. Vi ses väl kanske någon gång. 

Poeten ger en lapp till Tobbe. 

                              POETEN

      Här har du mitt nummer om du ångrar dig. 

Tobbe ser bestört ut. 

                              TOBBE

      Hejdå. 

Poeten försöker hångla upp Tobbe. Tobbe puttar bort honom och går iväg.  

                              POETEN

      Ack, om min kärlek var besvarad. 

Poeten står i dörröppningen och suckar. 

Scen 32: 

Svart bild, texten ”en midvinternatts dröm” kommer fram. 

                              BARTENDERN (V.O)

      Ja, Wilhelm är ju den enda homosexuella personen inom en 15 mils radie. 

FADE IN. 

Poeten sitter med extremt gay kläder med en vinare på samma parkbänk som förut. Han ser småskämmig ut och dricker ganska hårt. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Han är lite av den lokala poeten. Han anordnade ju Gaypride här 96. Som du kanske förstår så var han den enda deltagaren. Som vanligt i denhär byn så spårade det ur. 

Scen 33: 

Poeten står aspackad, lutad emot en lycktstolpe skrikandes Gaypride slagord.  

Scen 34: 

Tobbe går på en gata till en grym låt.  

                              BARTENDERN (V.O)

      Hahaha. 

                              TOBBE (V.O)

      Hahaha, du kommer definitivt skratta åt det som hände sen. 

Tobbe går in i en sak och med ett klang så stoppas musiken. 

Scen 35: 

Tobbe vaknar sakta upp. Morot står lutad över honom. 

                              MOROT

      Hallå? HALLÅ? 

Bilden fryser på Morot så fort man ser att det är han typ. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Hahaha… så du träffade morot? Vi kallar honom det eftersom det var det enda han åt ett tag eftersom han hade en teori om att all mat innehöll kontrollsubstanser. Det var det enda han lyckades odla. 

Scen 36: 

Svart bakgrund, texten ”morot 2000” kommer in. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Ja han har gjort en hel del sjuka saker under åren. Jag antar att det roligaste var nyårsafton 99. 

FADE IN till värsta lamea festen på svartbaren. 

                              BARTENDERN (V.O)

    Han var så övertygad om att jorden skulle gå under så han gav vika för sina djupaste fantasier. 

Man ser alla stå och rocka loss lite half-assed när morot kommer in och ser väldigt skum ut. Han smyger runt lite för att sedan stanna upp. 

                              MOROT

      Grayscull! Ge mig kraften! 

Sedan blottar han sig och hela festen stannar upp men ingen reagerar eller säger något. En hyffsat pinsam tystnad infinner sig. Morot får panik och kutar därifrån. 

                              TOBBE (V.O)

      Hahaha 

                              BARTENDERN (V.O)

      Hehehe… ja det var vi ju inte riktigt beredda på. 

                              TOBBE (V.O)

      Ja jag märkte ju verkligen att det var nått som inte stog riktigt rätt till. 

Scen 37: 

Tillbaks till ögonvinkel när tobbe ligger på gatan. 

                              MOROT

      Vad har hänt? 

                              TOBBE (reser sig sakta upp)

      Jag vet inte… 

                              MOROT (ganska otydligt)

      Du kanske har blivit bortförd av rymdvarelser… 

                              TOBBE (väldigt förvirrad)

      Ursäkta? 

                              MOROT

    Jag har blivit bortförd… Men dom tar bort minnet, jag kan kolla om dom har buggat dig. 

Morot börjar pilla på honom lite. Tobbe puttar bort honom. 

                            TOBBE (va? Förvirrad kanske?)

    Vad håller du på med? 

                            MOROT

    Vadå? Jobbar du åt dom? 

                            TOBBE

    Vad pratar du om? Vilka? 

Morot ser otroligt paranoid ut. Han tar upp ett block. Man ser vad han har skrivit, det står ”BAYWATCH 19:30”, ”Har jag något i tinningen”. När han läser detta så lägger han handen över tinningen och ser lite undrande ut. 

                              TOBBE

      Vem är du? Vad är klockan? 

Morot ser JÄTTENOJJIG it. Han börjar skriva ner saker. 

                              MOROT

      Vadå klockan? Varför vill du veta det? 

Han har skrivit ner ”lite inte på den här killen” och ”säg inget”. Tobbe har ont i huvudet. 

                              TOBBE

      Jag vill veta eftersom jag måste med en buss. 

Morot verkar ha lugnat ner sig. 

                              MOROT

      Klockan är typ 14:00… 

                              TOBBE

      Tackar… då missade jag den. 

Morot kollar på blocket och ser vad han har skrivit. Han rycker till rätt aggresivt och blir rätt chockad. Han kutar iväg. 

                              MOROT (kutandes)

      FÖRSÖK FÅNGA NÅTT SOM RÖR SIG SÅHÄR FORT! 

Tobbe blir väldig förvånad. 

Scen 38: 

Tobbe går på en gata.  

                              TOBBE (V.O)

    Jag visste inte vart jag var på väg. Det verkade som om det inte fanns någonstans att ta vägen. 

Tobbe sneglar in genom ett fönster och ser sin plånbok ligga länsad på ett köksbord. 

                              TOBBE (V.O)

      Jag kände mig definitivt desperat nog att gå in och hämta den. 

Tobbe smyger in för att ta sin plånbok och söka efter resten av hans försvunna saker.

När han tagit sin plånbok öppnas en dörr och en man kommer ut. Han ser lite nyvaken ut. Han har bar överkropp, en pistol i byxorna och en cigg i munnen.

Zooma in på pistolen, sedan ser man Tobbes ansikte. Mer överskådlig vinkel, man ser hur Tobbe springer ut.  

Scen 39 

Gatan utanför. Tobbe kutar och märker ganska snart att Benjamin kutar efter honom, blir helt panikslagen över att Benjamin springer efter honom. 

                              BENJAMIN

      Vänta vänta! 

Till slut hinner han ikapp och tacklar ner Tobbe.

Benjamin är jätteanfådd när han sitter på Tobbe och samtidigt försöker andas, röka, prata och hosta. 

                              BENJAMIN

      Ta det lugnt! Ta det lugnt! 

Han drar upp pistolen och man ser skräcken i Tobbes ögon. 

                              BENJAMIN

      Ta det lugnt! Det är ingen riktig pistol, kolla här! 

Benjamin trycker ett par gånger för att visa att pistolen inte är äkta. Det blir en mycket lugnare stämning och Tobbe knuffar bort Benjamin. 

                              TOBBE

      Men va fan, du har ju mina grejer! 

Benjamin ser lite ställd ut och börjar kuta tillbaks till lägenheten där han låser alla dörrar och fönster. Tobbe kutar efter men kommer precis för sent för att komma in genom dörren. 

Scen 40 

Tobbe går runt huset för att hitta en ingång men när han inte gör det blir han mer och mer desperat och arg.  

                              TOBBE

      FAN! HELVETE! Jävla skithåla!!! 

Han slår omkring sig och byter mer och mer ihop. Man ser honom hålla på och i bakgrunden ser man Kristina komma gåendes. 

                              KRISTINA

      Nej men hej! Vart tog du vägen? 

Tobbe fryser i någon sekund och då börjar musiken… Hans ansiktsutryck visar all skit i världen och att han inte bryr sig längre. Han går därifrån med en apatisk blick. När Kristina möter honom, föser han henne åt sidan och går vidare. 

Tobbe går på en gata och ser sin bil ståendes. Han suckar och går vidare. 

När han kommer till baren stannar han utanför och funderar på om han ska gå in. Då kommer Morot och blottar sig för honom och rusar sedan därifrån. 

Scen 41: 

Bild i baren. 

                              BARTENDERN

      Jag antar att vissa dagar bara är genomkassa, men detta… detta är verkligen ett  

      fall för sig.  

                              TOBBE

    Men jag har lärt mig jävligt mycket också. Jag antar att även om ingen borde vara med om detta på en dag, så är detta saker som man får räkna med att åka ut för i livet; tjuvar, försäljare, religiösa fanatiker - alla vill ha en del av dig. Och om du lyckas skydda dig mot dom alla, så har du fortfarande dig själv att akta dig för. Men pengar är inte allt, och det finns goda människor, så livet löser sig oftast till det bättre. 

Tobbe tömmer glaset, reser sig upp och går. Bob Marley - No woman No cry från everythings gonna be alright partiet. 

                              BARTENDERN

      Vart ska du? 

                              TOBBE

      Jag ska hem, Baywatch börjar om 50 minuter. 

Tobbe lämnar baren och bartendern ger honom ett sista leende. 

Scen 42: 

Tobbe vinglar hem på en väg. Musik. Eftertexter. 
 


Vad ska jag kalla Lola nu, styvfar?

Jag sitter i den större av de två gröna sofforna i vardagsrummet, under en filt med macisen i knät, och tittar på 101 Reykjavík för tredje gången. Jag köpte den en på vhs på Willys i Falköping för längesedan, mest för att den handlade om Island. De två första gångerna jag såg den tyckte jag inte riktigt om den. Det gör jag nog inte nu heller, men det känns ändå ganska mysigt.
   Vid den här tiden, om en vecka, sitter jag på KB i Malmö med Mackan och Louise och väntar på att Dungen ska gå på scen och vara långhårig och bra. Tre dygn senare ska jag också gå i Reykjavík och frysa.
    Min väntade arbetslöshet övergick nästan omedelbart till oarbetslöshet och jag kan verkligen inte trivas bättre. En av de bättre stunderna på dagarna är när man kan gå in till gamle Gösta som sitter och myser i arkivet flera timmar i stöten, och bjuda på en kopp kaffe. Då blir han glad. Några gånger i veckan kommer han in på redaktionen, hälsar, lägger käppen och PRO-kepsen på hatthyllan och sätter sig och bläddrar i ett knippe halvt söndervittrade tidningar från 30-talet.
   Och när lediga arbetskamrater kommer till jobbet kvart i tre bara för att vara med och fika känns det ganska trevligt. I dag var det förvisso sista fredagen i månaden vilket betyder vinlotteri och kanske var det mer därför han kom, men ändå.
    Han vann dessutom, Sportstefan, den gamle banditen.

Allt hade varit väldigt bra om jag inte hade pratat med Fredrik för en stund sedan. Det är så svårt att leva ibland.
   Avstånd är inte farliga, bara jävligt tråkiga stod det i en bok förra veckan.
Jag tror att de inte bara är jävligt, jävligt tråkiga, utan dessutom rentav hälsovådliga.

Inbördeskrig. Systern vid fronten.

Någon måtta får det ju faktiskt vara

TT och Reuters meddelade i dag, bland mycket annat såklart, att Obama har lovat att riva upp en lag från -93, som säger att homosexuella inte får jobba inom USA:s militär.
Fullkomligt rimligt, skulle jag säga, att riva upp lagen alltså.
En man vid namn Joseph Watson från Texas, tjänstgörande i ett specialförband i Irak, var av annan åsikt.
– Jag tror att det kan orsaka en massa problem, sa han.
– Det är en stor moralisk fråga. Det är som att säga att det är okej att vara gay.

Skrämmande tanke. Okej? OKEJ?! Hell no!

Nyhetsbyråerna slängde in lite statistik samtidigt: år 2007 avskedades 627 soldater på grund av "homosexuellt beteende", vilket är en minskning jämför med tidigare år, men ändå ganska många, eller?
    Och va?
   "Sir, jag tyckte att Larsson spanade in mig i går i duschen, och varje söndag efter permission kommer han tillbaka med målade naglar... Du borde nog, ja, du vet ju vad som är bäst men, det är ju inte direkt lämpligt att han stannar... Sir."
   Det vore spännande att se hur de definerar ett homosexuellt beteende, jag får nog googla på saken i morgon.

I dag har det varit tomt och stundvis stillsamt på redaktionen, så jag har hunnit hålla koll på gatorna i Reykjavík via webkameror som livestreamar hela dagen lång. Jag blir mer och mer peppad för varje dag som går och nu börjar vi faktiskt närma oss.
    När telefonen inte ringde och nyhetschefen inte kom in och tipsade om headsethotties eller diskuterade lagstiftning angående åldersgränser på droger, satt jag och tittade på hur bilarna stannade i korsningar och hur folket traskade omkring.Tänkte att de nog heter fina saker som Eíríkur, Hjálmar, och Òlafur och kommer stå där och spela med stråkar på elgitarrer när vi landar i februari.Yla fina melodier på isländska eller möjligtvis Sigur Rós-låtsats-språk. Fint ska det bli.
    Och nej, jag tänkte inte för en sekund att de hette Erla, Sigrún eller Lára. Det är inte okej. INTE.

Nu ska jag äta glass, ringa QuarkXPress och pyssla med hemligheter.
    Och lyssna på Glen, mm Glen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0