Oh happy day

Det allra bästa med att jobba är kanske att chefen ganska sällan är glad, men väldigt ofta bitter.
Jag försökte förklara för honom vart något i Falköpings centrum låg, utan framgång, men insåg snart att jag bara saknade rätt utgångspunkt.
– Ja men, du vet torget?
– Jag hittar väl för fan inte i den där jävla hölan! …Systemet?

Eller hans glada försök att hjälpa en kollega med löpsedeln.

– ELLER, "En helvetes massa blåbär i skogen", då får du jämna rader också.

Vi befinner oss förresten i den tiden nu, i vilken man kan köpa Palestinasjals-imitationer på Ica.
Jag vet inte riktigt vad det betyder.

I'm full of songs, unrehearsed

Faktumet att The Swell Season släpper sitt andra album på Irland den 23 oktober tycker jag känns som anledning nog att befinna mig i landet just då. Jag dog lite inombords när jag förstod att Fantasy man är en av de tolv låtarna. Om lillasyster Irglova är med finns det en risk att det blir ljuvligt.
    Sedan kommer de hit i kanske februari. (Jabock, vi får nog starta en ny insamling efter Mr Molina?)



And oh, by the way, man har visst hittat botemedel för HIV/AIDS.

Human rights

För ovanlighetens skull fick jag här om dagen utöver mina lokala FT-sidor även ge mig an in- och utrikessidan till morgondagen.
   Nu jävlar, tänkte jag, ska jag väga upp alla mjäkiga mysreportage och framkrystade låtsasnyheter som ofta fyller samtliga lokaltidningar, speciellt nu på sommaren.
   Nu ska pensionärarena och familjefädrarna känna att de lever när elvakaffet smyger sig på och tidningen kommer fram. Eller ännu hellre, om de har tid och plats på bordet vid frukosten. Ju förr desto bättre.
   Så jag gav mig ut på jakt i den fullmatade TT-mappen, med siktet inställt på horribla utrikesnyheter.
   Det gick så bra att jag blev tvungen att lämna skrivbordet och gå ut i köket och skämmas lite för att vara en del av den här fläckvis äckelsmutsiga mänskligheten.
   TT rapporterar alltså:

KABUL: President Hamid Karzai har godkänt en omstridd shiamuslimsk lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex.
Shialedare och politiker planerade ursprungligen att få familjelagen godkänd i tysthet, men kvinnliga parlamentarlikern Shinkai Karokhel lusläste paragraferna och slog larm i våras i både internationella och inhemska medier.
– Lagen gav en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exemplevis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel när hon tar emot i hemmet, en elegant villa i centrala Kabul.

Lagen, som enbart gäller shiamuslimer, fick hård kritik. Ett par hundra shiamuslimska kvinnor och feminister demonstrerade i Kabul – och möttes av en aggressiv och mångfalt större motdemonstration, ledd av konservativa shialedare.
USA:s president Barack Obama kallade lagen "gräslig" och somliga Nato-länder hotade dra tillbaka sina trupper om inte lagen skrevs om.
– Jag är tacksam för stödet från omvärlden, säger Shinkai Karokhel, som numera lever under dödshot och skyddas av livvakter.
– Men jag är van vid hot. Det är alla som kämpar för kvinnor rättigheter i Afghanistan, säger hon.
Bråket ledde till att lagen skrevs om. Några av de mest kontroversiella passagerna har strukits, andra har ändrats.
Men inte tillräckligt, enligt människorättsgrupper som läst den modifierade lagen. Exempelvis kan en våldtäktsman slippa straff om han erbjuder sig att gifta sig med sitt offer.

I Kabul spekuleras det om en "hemlig uppgörelse". Personligen sägs president Karzai inte vara förtjust i lagen, men han ska ha godkänt den för att få stöd av konservativa shialedare inför valet i augusti.
Mycket tyder på att så är fallet. Nu när Hamid Karzai inte längre har amerikanernas fulla stöd, behöver han söka stöd i alla läger för att konsolidera sin makt.
I det spelet blir shiakvinnorna ett bondeoffer.

Ja, vad säger man? Jag är ytterst tveksam till den så kallade "familjenlagen" i stort, bara av att ha läst detta, men det där med våldtäktsoffret är nog något av det mest obegripliga jag har hört talas om. Vem i hela helvetet tycker att det vore rimligt att han skulle få komma undan sitt straff? Borde inte blotta tanken på att denna ursäkt till människa, inte bara våldtar en stackars flicka/kvinna, utan sedan också förnedrar henne ytterligare genom att erbjuda sig att spendera resten av sitt liv med henne, borde inte det ge honom ett ännu längre straff? Och som min käre vän Jabock sa, finns det säkert någon lag som säger att kvinnor inte får neka till frierier heller, så då är ju offret i fråga totalt körd. Om hon någonsin kommer över den första våldtäkten, har hon sedan ett helt liv med ytterligare övergrepp framför sig.
   Och om hon på något sätt skulle klara sig undan honom en gång, ja då får hon svältas.

Jag skäms för att jag gnäller på min tillvaro här ibland. Jag har inget att komma med. Inget.

Så, nu har jag fått ur mig det en fjärde gång. Nu till något helt annat; Frank McCourt dog tydligen i söndags, den stackarn. Det tynger mig faktiskt lite, jag skulle gärna velat att han hann skriva något mer innan han stack, men det var väl inte tänkt så. Jag har gått och sneglat på triolgin i hyllan under flera veckor nu och det är kanske dags att plöja den igen. Lovely.

Men det finns det ingen tid för nu. Duscha fort som fan, frukost, väcka Lisa och sedan hinna se kanske tre eps innan det är dags att jobba igen. Mitt liv som sommarvikarie har inte plats för mycket förutom korrektur och kaffe, men jag försöker.

Sleep tight, Frank.

Future sailors 2.0

Varken min verklighetsuppfattning eller min förmåga att uppskatta och ta in begreppet tid är någon av mina topp 3 skills, det har jag vetat om hela tiden men nu kommer det igen.
   Det slog mig nämligen att jag om fyra veckor är utan framtid, mer eller mindre. Det vill säga, sommarvikariatet på tidningen tar slut, sommarens festivaler tar slut och sommaren i stort tar slut. Förvisso har det löst sig samtliga gånger när jag befunnit mig i just den här sitsen, saker har löst sig automagiskt, men min karma har svikit mig så brutalt det senaste så jag vågar inte hoppas på något.
   I stället utnyttjade jag lite ledig tid på jobbet i går, mellan en sida om svininfluensan och en innehållandes "kossor", mer information än så hade jag inte, och letade jobb. Det enda Skaraborg har ett erbjuda mig är försäljarjobb som jag aldrig någonsin kommer söka eftersom jag inte är kapabel att hata mig själv så mycket, så jag gick hela vägen och letade i hela Europa.
Som tur var tog det bara några minuter innan jag snubblade på en fullträff.

Verksamhetsbeskrivning: You must tolerate the smell and sight of blood.
Arbetsuppgifter: No slaughter. Mainly meatpacking.

Med ens blev min ljuva bild av ett kulligt och snötäckt Island, givetvis ackompanjerat av Sigur Rós stråkar, något helt annat när fårslaktstouchen kom.
Så jag litar på mitt hjärta och fortsätter tänka att det är till Irland jag ska. Igen.

(Hej arbetsskada, jag ville trycka kortkommandot för att spara när jag skrev det här. För hand, med en blyertspenna i mitt anteckningsblock. Let's go mer kaffe!)

Världens kanske bästa sms

När jag efter tre timmar på den drygaste bilbingon i historien (de mest värdelösa roparna i historien, skämmes ta mig fan!) äntligen vann fem tusen var jag givetvis tvungen att meddela faster Lena som vanligtvis brukar vara med i bilen hon också, men som idag jobbade.
Hennes svar kunde inte bli klockrenare.

Kuken Ballen Odenhallen fy fan vad kul grattis i massor kram Lena

Umgänge

Kvalitetstid med Colbas när den är som bäst: han vid skrivbordet spelandes World of Warcraft, hörlurar, mic. Jag i soffan med macen, hörlurar och Sigur Rós.
Svårare än så är det inte.

Arvikafestival

Vad mer kan man önska sig än en svettig man med mustach, supertighta jeans och pilotbrillor som ståendes ligger med sin gitarr i takt med att han sjunger
Don't waste your time cause the boy's bad news samtidigt som det monsunregnar utanför Apollotältet?
Man kan undra.

Att höra Igen live för första gången var förvisso också lite magiskt.
Och grannarnas språklektion i norska var inte att leka med. (Klassball är norska för den svenska stekaren.)
Eller alla schyssta horts, och Simons freestylande på Salkins synt.
Eller midnattsnachotallriken från festivalområdet. Och fish'n'chips.
Eller att det första vi gjorde var att gå på fel buss på vägen till festivalen men ändå kom fram tidigare än planerat.
Eller badet när jag kom hem. Och pizzan och fem avsnitt Six feet under.

Fast nä, inget att tveka på egentligen. En bild säger mer än Systerns ordbajs och så vidare.

20090703_183113_206317

Nu ska jag sova länge och väl i min enorma säng utan att DJ-tältets bas vibrerar magsäcken och allt annat som sitter lite löst i kroppen, och vakna hel och ren. Det är så skönt att komma hem.

RSS 2.0