Systernet

I slutet av en lugn helg, helt för mig själv hemma i huset, ringer det för första gången på söndagseftermiddagen när jag står och steker renskav till måndagens lunchlåda.
   Det är min kära mormor i Vaxholm som frågar vad klockan är, och jag tänker, hjälp, nu har hon virrat ihop sig och jag måste rädda henne.
    Men så fel jag hade. Mormor hade koll, mycket mer koll än jag.
    Hade hon inte ringt och påmint mig om att ändra klockorna hade jag med största sannorlikhet kommit till bion en timma för tidigt på kvällen och känt mig virrig själv.
     Hon avslutar dessutom samtalet på bästa möjliga sätt.
Mormor: Ja, men min älskling. Du mår bra i alla fall?
Jag: Oja, jag mår jättebra.
Mormor: Åh, vad bra.
Jag: Och du också, du mår bra mormor?
Mormor: Jag? JAG?! Haha, jag mår bra! Denna energi, jag försår inte!

Min mormor åker till Chicago för att gå på opera i en hel vecka och mingla på coctail-parties hos sin vän Laserkirurgen.     
     Ett alternativ till PRO-boule på tisdagar. (Inget ont om PRO, verkligen inte. Jag ska spela med er någon gång, jag lovar.)